Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - II. Bibelkritikens framsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
heliga böckerna eller deras författare, ser man icke, så
vida man icke hårdrager meningen ända till att vanställa
densamma, den kretsgång, i hvilken man instänger sig,
då man vill bevisa bibelns inspiration genom förklaringar,
som lånats från bibeln själf? 10
Textkritiken var icke mindre ödesdiger för dogmen
än exegesen. Då de lärda genomforskade och jämförde
manuskripten, rannsakade fädernas skrifter och de gamla
tolkningarna, hopade de de olika läsarterna i brädden på
Nya Testamentet och visade, att, fast den heliga texten
bevarats med större omsorg, hade den dock icke undgått
de tillfälliga missöden, som drabba mänskliga saker; ju flera
afskrifter man tagit, desto mera hade olikheterna ökats;
äfven här måste man nöja sig med förmodanden och
sannolikheter, hvarför, då originaltexten icke med säkerhet
kunde återställas i sin renhet, läran om
verbalinspirationen usque at voces et consonas icke mera kunde tillämpas
på något och blef onyttig.»11
Samtidigt visade den kritiska pröfningen af
traditionen angående datum, författare och ursprung till bibelns
böcker dennas osäkerhet och misstag. Man fann, att i
detta hänseende allt måste revideras. Hobbes, Spinoza,
Richard Simon, Jean Leclerc hade visserligen icke
upptäckt hemligheten med Pentateukens författande, men de
hade anat, att många olikartade element hade ingått i
densamma och fullkomligt insett, att den första
affattnin-gen af dessa böcker, i stället för att gå tillbaka till Moses,
tillkommit långt senare.12 Sålunda blefvo de anonyma,
och man visste icke längre hvem man skall tillägga
inspirationens öfvernaturliga företrädesrätt. På samma sätt
förhöll det sig med Jobs bok, hvilken, enligt Leclerc, icke
har annan sanning än den poetiska sannolikhet man
fordrar af tragedierna. Profeterna kunde ha haft syner och
gudomliga uppenbarelser. Men deras ord hade
uppskrif-vits efteråt af dem själfva eller af deras lärjungar. Vi
äga af dem endast brottstycken. Esters och Judits böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
