Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - II. Bibelkritikens framsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
289
gudomliga auktoritet hvilade, på sista bytet vore kyrkans
aktuella auktoritet.13 Men hvarpå hvilar i så fall den
sistnämnda? Katoliker och protestanter stodo sålunda lika
förbryllade inför historien och kunde icke undgå dess
vittnesbörd på annat sätt än att instänga sig i fördärfliga
kretsgångar. Jean Leclerc utvecklade Richard Simons
kritik, och Semler, som vandrade samma stig i deras spår,
gick ändå längre. Alla spörsmål hade framdragits, och
man började att genom dogmatikens sönderslitna slöja
skymta en alldeles ny historisk verklighet, som vårt
århundrade omsider skulle fullständigt framdraga i ljuset.
För denna kritiks verksamhet upplöstes samtidigt den
dogmatiska auktoriteten hos de heliga skrifternas kanon.
Föreställningen om »Guds ord» började ombildas. Som
begreppen kanon och gudomligt ord icke längre
sammanfalla, skilja de sig. De engelska deisterna, i synnerhet
Tindal, sökte på allt sätt ådagalägga, att somliga af
bibelns böcker, dels genom sitt innehåll, dels genom sitt
ursprung, föga eller illa motsvara den tanke vi böra göra
oss om Guds ord. Kan man upprätthålla Gamla
Testamentets auktoritet i jämbredd med Nya Testamentets, på
en och samma gång gilla en Elias’ blodiga ofördragsamhet
och Jesu mildhet, betrakta såsom behagliga för Gud eller
rent af af honom anbefallda de grymheter, som begåtts at
en Josua eller en David, Abrahams lögner, Jakobs knep,
de stölder, till hvilka de flyende hebréerna göra sig
skyldiga med hänsyn till egyptierna o. s. v.! Är det icke
tydligt, att om bibeln innesluter Guds ord, så innehåller
den därjämte andra saker, som icke äro särskildt
gudomliga, t. ex. handlingar till en nationalhistoria, en numera
föråldrad statutarisk och rituell religionslagstiftning,
återstoder med ett ord af en litteratur, som hade ingenting
särskildt gudomligt såsom Höga visan, Predikaren, Judits
roman eller det gamla Israels hjältesånger.14
Om man slutligen aflägsnar kyrkans auktoritet, huru
skall man rättfärdiga den bibliska kanons aktuella gränser?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
