- Project Runeberg -  Auktoritetsreligionerna och andens religion /
292

(1904) [MARC] Author: Auguste Sabatier Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - III. Förmildranden och kompromisser. — Rationalismens triumf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

däst där ett omedelbart och öfvernaturligt meddelandes
under funnes.

Den helige andes oaflåtliga verksamhet i den religiösa
själen i allmänhet och i den kristna själen i synnerhet
antingen förnekades eller förbisågs. Därefter hade man
icke mera annat än den våldsamma och tvära antitesen
mellan följande två termer, hvilka ömsesidigt uteslöto
hvarandra: uppenbarelsens auktoritet och det naturliga
förnuftet. Där den ena fastställdes, måste den andra
oundvikligen tiga och underkasta sig.

Som det kritiska förnuftet emellertid oupphörligt vann
allt mera mark, måste uppenbarelsens fält, liksom
underverkets, nödvändigtvis allt mera inskränkas ända till
försvinnande. Huru lätt var det icke att sätta Leclerc i
förlägenhet med frågan, hvilken föreställning han gjorde sig
om Guds ord, om man måste se det allestädes, där
skriftens bokstaf låter Gud personligen tala, men se det
endast där! Fanns då icke i bibeln retoriska figurer, sådana
som att ett opersonligt eller liflöst ting framställdes
talande? Man kan väl ändå icke gärna sätta de blodtörstiga
befallningar, som Josua och hans efterföljare utföra, på
Guds räkning. Leclerc erkänner äfven detta; men denna
sista och svaga skranka, en gång kullkastad, hvad
återstår annat än samvetets och förnuftets inre kriterium?
Arminianismens inkonsekventa teologi är i själfva verket
endast en öfvergång till den följande tidens rationalism.

Denna uppenbarelsens och förnuftets dualism, d. v. s.
dualismen af två termer, som till det yttre begränsa och
utesluta hvarandra såsom två olikartade kunskapskällor,
är det karaktäristiska och fundamentala draget i den
öfver-naturliga uppfattningen af religionen och universum.
Rationalismen är redan i metoden; den skall förr eller senare
framträda i läran.

Den ombildning, som fullbordades på
protestantismens yttersta flyglar, hos socinianer, Hollands arminianer
och Englands deister, hade sin återverkan i själfva centrum,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:14:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/andrelig/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free