Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - III. Förmildranden och kompromisser. — Rationalismens triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
295
Det argument, som hämtas från underverken, hjälper
ändä mindre. Antagas de såsom verkliga, skulle de
ingenting bevisa, ty af dem skulle ett sundt förstånd endast
draga den slutsatsen, att det står inför företeelser, hvilkas
orsak undgår detsamma. Huru skulle man från denna
bekännelse om okunnighet kunna hämta en positiv
bevisning? Är det icke lättare att bringa samvetet att antaga
Kristi moraliska lära än att öfvertyga förnuftet om
verkligheten af hans underverk eller af hans lekamliga
uppståndelse?31
Om denna morallära bildar kristendomens ständiga
och väsentliga kärna, sätter sig den naturliga religionen
logiskt i stället för den uppenbarade religionen.
De tyska teologernas supranaturalism, hvilken dukade
under för den dualism den bar inom sig, försvagades
småningom på samma sätt och lämnade rum för en
följdriktigare och mera radikal rationalism. En Baumgartens,
en Crusius’, en Töllners apologetik hade kallat Leibnitz’
och Wolffs filosofi till hjälp; detta var att införa fienden
i fästningen. Man låter icke förnuftet ostraffadt få sin
del. Så snart det uppställes, påtvingar det sig också och
erkänner ingen domstol öfver sig. Bevisa, att någon lära
är sann medelst förnuftiga bevisgrunder, är att af densamma
göra en förnuftig sanning. Argumentets rationalism
innebär och medför med nödvändighet slutsatsens rationalism.
Det tjänade till ingenting att påstå, att den kristna
läran är förnuftet öfverlägsen, utan att vara detta motsatt;
ty antingen är denna högre lära utan något samband med
förnuftet, och då kan förnuftet icke förstå densamma, utan
måste omfatta den med slutna ögon; eller ock antager
förnuftet densamma af skäl, som det ensamt bedömer, och
då ingår denna lära med nödvändighet i
förnuftssanningarnas ram. Uppenbarelsen är för förnuftet, sade man, hvad
teleskopet är för ögat. Men ögat ser hvad som finnes i
teleskopets spegel och förnuftet dömer därom i sista hand.
Uppenbarelsen, som antingen för att förkorta afståndet eller
Sabatier. sa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
