Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - IV. Dolda frön och nya röster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
gick densamma. Hvad under då, att den också förlorade
omdöme och blick för de bibliska dokumenten, och att den,
sedan den uttömt frågan om den öfvernaturliga och
gudomliga auktoriteten hos den heliga boken, inbillade sig, att
allt var klart och slut? En ny revolution skulle emellertid
fullbordas, hvilken skulle återgifva åt den modärna själen
den religiösa förmåga, som hon tycktes ha förlorat, och
åt historiens vetenskap den frihet, han behöfde för att
förstå och återuppväcka fordomtima andliga tillstånd.1,3
De frön, som skulle gifva denna nya skörd, funnos
i reformationens historiska mark och grodde tyst i denna.
Under den torraste ökensand rinner alltid lefvande vatten,
som på sina ställen väller fram och frambringar en mer
eller mindre lycklig växtlighet, men alltid frisk och ny,
sålunda vittnande om lifvets odödliga makt. Af detta slag äro
de rörelser, hvilka föranleddes af det inflytande, som
Spe-ners,34 Wesleys35 och de mähriska brödernas36 lärjungar
utöfvade. I pietismens kretsar tvistade man icke om Skriftens
yttre anspråk; man gjorde bättre än så, man närde sig af den
andliga föda, den erbjöd själen, och om man var
oförmögen att afgöra frågorna om dess ursprung och exeges
eller bevisa den bibliska samlingens formella auktoritet,
så gjorde man så mycket mera den moraliska erfarenheten
af dess inre dygd. I själfva verket var det härmed
ådagalagdt, att teologin icke var religionen eller dogmens
beriktigande, tron. Det visade sig tydligt, att kristendomen var
annat än den abstrakta satsen om bokens öfvernaturliga
auktoritet, att den i sig själf hade något, som omedelbart
gaf den sitt berättigande för själen och att trosvissheten
var något helt annat än det mödosamma och alltid osäkra
resultatet af en historisk forskning eller ett filosofiskt
meningsbyte. Man gaf sålunda Calvin rätt, då han sade,
att det för den kristna vissheten egendomliga hämtats
högre ifrån än mänskliga förnuftsgrunder: från den helige
andes inre vittnesbörd. Från reformationens rent formella
princip, d. v. s. från bibelns yttre auktoritet, på hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
