Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 4. Bibelns auktoritet i nittonde århundradet - II. Den sista krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
322
rättfärdiga denna gamla dogm, såg han den motsagd af
så många klara och tydliga fakta, så många materiella
iakttagelser, att han icke längre kunde behålla densamma,
och som hans ord i öppenhet endast hade en like i hans
tankes opartiskhet och ärlighet, tvekade han icke att genast
tillkännagifva den förändring, som försiggått inom honom,
och inlämna sin afskedsansökan från sin professorsstol till
École de l’Oratoire i Genève. Detta skedde år 1849.
Han var då trettiofyra år.14
Ur historisk synpunkt hade Scherers kritik icke
upptäckt eller tillsatt något till de iakttagelser, som i samma
riktning hopats af Richard Simon, Jean Leclerc, Lessing,
Semler och nittonde århundradets teologer.15 Hvarifrån
kom då den alldeles nya räckvidd, som dessa samma
fakta tycktes antaga under hans penna? Den kom sig
utan tvifvel af omständigheterna, af det genom väckelsen
skapade sinnestillståndet, af den på nytt genom tron
fostrade teologiska illusionen, men också af den
dogmatiska karaktär, som denna kritik antog allt ifrån första
dagen. Den gick mindre ut på att reformera oriktiga
historiska kunskaper än att förflytta kristendomens
grundval. Det var en sista process med auktoritetstron; hela
den gamla traditionella byggnadens grundvalar
under-gräfdes af Scherer, och under dess ruiner skulle han
begrafvas, liksom Simson, då han kullkastade pelarne i
filistéernas afgudatempel, dog af sitt kraftprof, krossad
under spillrorna.
Af denna upplösning har man icke upphört att göra
en fågelskrämma. De, som odla fruktans teori, ha af
densamma hämtat en förkastelsedom öfver själfva kritiken.
Kritiken är lika litet ett förtappeisens som ett frälsningens
medel. Dess enda mål är sanningen. Förkasta kritiken
i allt är detsamma som att med berådt mod döma sig
till lögn. Den radikalt negativa hållning, Scherer intog
med hänsyn till den traditionella tron, förbinder dem, som
försvarade henne, lika mycket till ansvar som honom själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
