Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 4. Bibelns auktoritet i nittonde århundradet - II. Den sista krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
siteten en allt mera omotståndlig flykt. Den blef
slutligen med de Wette, Baur, Credner, Reuss och många
andra en rent historisk vetenskap, ett litteraturhistoriskt
kapitel, i hvilket teopneustins dogm icke mera fann någon
plats. Den bekämpades ej längre, den utplånades.22
Ändå allvarsammare var, att dogmatikens grundval
förflyttats. Efter Schleiermacher finnes den icke mera i
skrifttextens ofelbara auktoritet, såsom i sextonde
århundradet; den är däremot i trons erfarenhet, som en gång
för alla hvilar på sig själf och måste förslå för sig själf
och förorda sig själf genom sin blotta moraliska
påtaglighet och sin egen verksamhet. Strauss berättade 1841
historien om teopneustins dogm och förklarade genom
denna historia dess upplösning och inregistrerade dess
hädangång.23 De evangeliska teologer, som icke ville
följa honom ända till slut, måste likväl, för att vederlägga
honom, begagna en allt strängare historisk och kritisk
metod och fortplantade på detta sätt pesten genom just
de försök de gjorde för att besvärja den.24
Historien om den lutherska ortodoxin, som den
pietistiska och romantiska väckelsen i början galvaniserat,
är i synnerhet instruktiv.
I det att den framför allt velat restaurera ett
auktoritetssystem, söker den trefvande en princip, på
hvilken den kan stödja densamma. Den hakar sig fast ömsom
vid trosbekännelserna och kyrkans institutioner, ömsom
vid Skriften, utan att kunna säga hvem hegemonin slutligen
tillkommer. Två tendenser träda särskildt i dagen: den
ena med universitetet i Rostock till fäste, den andra med
Erlangens universitet till sitt härd; två teologier, som
bekämpa och förstöra hvarandra.
I norra Tyskland blir den disciplinära och politiska
synpunkten bestämmande. Reaktionen bedrifves här af
män, som behandla teologin såsom rättslärda och rätten
som teologer. I grund och botten ha auktoritetens
advokater endast ett enda argument: det är det lika behofvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
