Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 4. Bibelns auktoritet i nittonde århundradet - II. Den sista krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
330
oberoende teologins tjänst.28 Och helt nyligen har den
gamle Delitzsch, sedan han i fyrtio år kämpat för de
traditionella åsikterna om Gamla Testamentet, böjt sig för
Well-hausens kritik och åt honom öfverlämnat sina brutna
oq
vapen.
Här måste i synnerhet framhållas den helt och hållet
subjektiva uppfattning af »Guds ord», till hvilken
Erlangen-skolans strängaste dogmatiker Frank slutligen kommit.
Den troende hämtar icke mera sin trosvisshet från en yttre
auktoritet, en ofelbar och gudomlig bokstaf, utan af själfva
den kristna erfarenheten. Den gamla läran om teopneustin
föreföll Franck såsom ett den protestantiska tankens
felslående. Guds ord är ett människoord med alla dettas
bräckligheter, dess okunnighet och misstag, men som
Kristi anda genomtränger och lifvar med sin makt till att
förläna lif och frälsning. Guds ord är för den skull icke
heller inneslutet inom den kyrkliga kanons gränser och
finnes icke heller inom dessa gränser lika rent och lika
lätt att urskilja. Det är icke skrifterna, utan skriftställarne,
hvilka äro inspirerade, och detta äro de i mån af sin tro.
Mellan deras och de efter dem komna kristnas inspiration
kan en olikhet till graden finnas, men ingen olikhet till
arten. Äro vi långt ifrån Scherers eller Schleiermachers
bibliska sats?30
I den protestantiska teologin förmådde ingenting göra
sig gällande mot den historiska principen och metoden.
Till och med de, som ville hejda strömmen, funno sig förr
eller senare bortförda af densamma. Den revolution, som
försiggick, var mycket olika mot adertonde århundradets
revolution. Voltaire och hans lärjungar hade lika litet
sinne för historien som för religionen. Däremot inspireras
den nya kritiken af en dubbel fromhet. Bönen ledsagar
diskussionen öfver texterna. Hvilket lif är i sitt inre mera
helgadt åt sanningen än en de Wettes, en Baurs, en
Kuenens, en Reuss’ och så många andra protestantiska
benediktiners i våra dagar, hvilkas outtröttliga, från hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
