Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 4. Bibelns auktoritet i nittonde århundradet - II. Den sista krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
41
lägre driffjäder rena arbete höjer sig såsom en präktig
lofsång till sanningens Gud ? Kyrkan behöfver icke mycket
bekymra sig om de anfall, som komma utifrån och från
motståndare, hvilka, då de hos sig icke äga ens fröet till
religiös tro, icke heller kunna förstå den dogm, som
utgått från henne. Helt annorlunda måste däremot
förhållandet bli, då kritiken kommer inifrån och själfva den
kristne anden hos de bästa protesterar mot de former eller
idéer, som han icke mera kan uthärda. Då blir reformen
tvingande, om man vill undvika en katastrof.
En af de frommaste af de tyska teologerna, Richard
Rothe, har åtagit sig att draga slutsatserna af denna
långa historia och affatta den slutgiltiga domen öfver den
gamla teopneustiska dogmen. Lika kraftigt som han
upprätthöll sin tro på den bibliska uppenbarelsens
öfverna-turliga karaktär, lika fritt begagnar han själfva samlingens
text och böcker och återgifver dem deras historiska och
mänskliga karaktär. En öfvernaturlig verksamhet hos Guds
ande, som sätter sig i stället för de heliga skriftställarnes
verksamhet och intellektuella ansvarighet, en orakelmässig
ofelbarhet, som meddelats Skriftens bokstaf och förvandlat
denna till en doktrinal lagbok, som den kristne tänkaren
endast behöfver öppna, en samling, som Gud själf
företagit och försett med sitt insegel för att skilja sitt verk
från människornas, — allt detta var för honom abstrakta
påhitt och tom vidskepelse. Också, tillade han, står det
icke till att blott delvis reformera den gamla dogmen;
den måste helt och hållet öfvergifvas. Hoppas förbättra
den genom att mildra den är att förbli förstelnad i
odrägliga motsägelser. Ärligheten gör det till en plikt för oss
och logiken till en nödvändighet att öfvergifva den. Det
finnes ingenting midt emellan bokstafvens och andens
regim. Såsom fordom, på den helige Paulus’ tid, måste
man välja mellan träldomens och frihetens anda.31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
