Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 5. Hvad är bibeln - IV. Försök till syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
den störste af alla. Af en Amos, af en Esaias känna vi
intet annat än deras predikan. Men då denna upprör
våra samveten, upptäcka vi icke då lika säkert den helige
andes närvaro i densamma?
Ur historisk och litterär synpunkt kan bibeln icke
representera annat än hvad man eljest kallar en stor
klassisk litteratur. Gamla Testamentet är judendomens
klassiska litteratur, Nya Testamentet är kristendomens
klassiska litteratur. Liksom en litteratur af detta slag är det
fulländade uttrycket af en nations genius, på samma sätt
är bibeln det dubbla och mäktiga uttrycket af Israels och
den gryende kristendomens ande. Behöfves ett annat skal
till att förklara det behag, som utstrålar från densamma,
och den omotståndliga verkan den utöfvar? Fromheten
begär intet annat än den substantiella näring hon finner
i bibeln. Det är visserligen sant, att en klassisk litteratur
är blott jämförelsevis fullkomlig och att den, eftersom den
är en mänsklig skapelse, också delar de mänskliga
sakernas lott och villkor. Den åldras oundvikligen och
alltjämt mera; och då den åldras, blir den också i många
afseenden främmande för de långt efter henne komna
generationernas medvetande. En brist på
öfverensstämmelse inträder, hvilken icke utesluter vördnaden, men
hindrar träldom. Man måste gifva tid och omgifning
deras del. En anpassning blir nödvändig. Detta lär oss
den kritiska eftertanken; detta gör fromheten af instinkt.
Ingen kristen, huru konservativ han än må inbilla sig vara,
läser numer sin bibel utan att taga och låta, utan att
underkasta den gamla texten ett slags mer eller mindre
djup öfversättning, förutan hvilken denna gamla text snart
skulle bli honom onyttig.
Bibelns bokstaf har sålunda upphört att vara den
religiösa tankens ofelbara regel, den absoluta och eviga
sanningens orakel. Men bibeln själf bevarar för den skull
icke mindre i kyrkornas, familjernas och individernas lif
en dubbel och väsentlig funktion. Den är icke längre en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
