Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 1. Öfvergången från auktoritetsreligionerna till andens religion. Förberedande dialog - I. Auktoritet och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Låtom oss gå ännu längre. Hvad är väl tron — jag
menar den personliga och lefvande tron — om icke det
individuella tillägnandet af sanningen? Huru skulle för
den skull tron kunna vara annat än subjektiv? Och kan
den kristna vissheten finnas utanför mitt samvetes område?
Ni fruktar, att denna grund icke torde vara fast?
Medgifver ni, att ingenting fastare finnes än pliktkänslan?
Skulle en yttre auktoritet i moral någonsin kunna uppnå
denna djupa och ljufliga trygghet, som ett samvete njuter,
hvilket klart ser sin plikt och uppfyller den?
Om moralen icke lider af sin princips subjektiva
karaktär, hvarför skulle religionen lida, i synnerhet i
kristendomen, i hvilken hon utvecklat sig till att bli ett med den
högsta moralen och med denna bilda en idealisk enhet?
Den port, som jag söker öppna för ångestfulla själar,
är porten till andens och frihetens religion. Vi började
med att tala 0111 Guds auktoritet. Jämför denna med de
mänskliga institutionernas, vare sig prästerlig hierarki eller
heliga böcker. Guds auktoritet är, för samvetet och
förnuftet, en inre just därför att den är andlig och moralisk;
den möter blott ett enda hinder; synden. Den bär med
sig påtaglighetens ljus, sanningens visshet, den fullbordade
försoningens frid. Alla våra förmögenheter finna i henne
tillfälle att veckla ut sig, därför att hon fördubblar dem i
det inre med en ny kraft, eggar dem och endast yttrar
sig i deras utöfning och deras berättigade tillfredsställande.
Däremot förblir auktoriteten hos en präst eller en bok, så
snart ni jämställer densamma med Guds auktoritet,
ovillkorligen en yttre auktoritet, lika som en mänsklig lag, och
blir med nödvändighet ett ok, som bryter ned den
mänskliga varelsen eller drifver henne till uppror. Hvilken andel
kommer icke i hvad man kallar våra medborgares otro
på denna religiösa auktoritet, som de mottaga i sin
ungdom och som de trampa eller förbanna, så snart de komma
till förståndig ålder? Förstår ni nu, hvarför jag, om jag
angriper dessa gamla system, kan göra det i de reforma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
