Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 1. Öfvergången från auktoritetsreligionerna till andens religion. Förberedande dialog - II. Det historiska vittnesbördet och kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3§9
Adelphe: I alla händelser äro kyrkorna och teologerna
ense om att förklara kristendomen oskiljaktig från Jesu
Kristi historiska lif. Har ni icke själf sagt detta?
Jag: Det säger jag fortfarande. Men det finnes
många sätt, hvarpå man fäster kristendomen vid Kristi
person och historia. Aposteln Paulus utesluter eller
förbigår i sina bref mästarens hela lif, hans öfvernaturliga
födelse, hans underverk, hans lärareverksamhet för att
knyta hans evangelium vid en enda punkt, vid Kristi död
på korset. Atanasius och de grekiske kyrkofäderna
däremot, hvilka hämtat sina inspirationer från evangelisten
Johannes, koncentrera hela sin lära på födelsen eller
inkarnationen af Guds ord, som återköper, botar och frälsar
den mänskliga naturen genom att förena sig med henne
för att gudomliggöra henne. Socinianer och rationalister
ha å sin sida, liksom den helige Jakob, funnit evangeliets
frälsande dygd och väsen i Jesu moraliska lärdomar. Ingen
af dessa teologer har uppenbart orätt, men ingen har
heller uteslutande rätt. Korsets lära, ordets lära,
bergspredikans och liknelsernas sedliga lärdomar hänföra sig
lika mycket till en djupare princip, af hvilken dessa läror
äro olika uttryck. Jesu död är det våldsamma slag, som
krossar alabasterkärlet och utbreder hans hjärtas
gudomliga balsam, hvilken var försakelse, kärlek, uppoffring.
Läran om Ordet uttrycker i sin ordning denna absoluta
enhet med Gud, detta faderns inneboende i honom, denna
känsla af att vara Guds son, som utgjorde grunden till
hans religiösa medvetande. Hvad äro slutligen hans
föredrag, om icke förkunnandet af detta kärlekens och
förlåtelsens evangelium, som utgick ur hans hjärta och låter
syndarnes frälsning endast bero af hjärtats ånger,
förtröstan och gåfva? Jesu religiösa medvetande, se där det
gudomliga begynnelsefaktum, den skapande handlingen,
det frö, af hvilket trädet uppvuxit.
Adelphe: Men bildar icke framträdandet af ett sådant
medvetande ett minimum, en historisk återstod, som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
