Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 1. Öfvergången från auktoritetsreligionerna till andens religion. Förberedande dialog - II. Det historiska vittnesbördet och kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
stått eder, låter ni kristendomens sanning hvila pä trons
erfarenhet, d. v. s. på den kristnes religiösa lif. Men huru
ojämt, obeständigt, bräckligt, till och med hos de mest
brinnande är icke detta inre lif! Ar icke detta att bygga
på flygsand? Och om det kristna lifvet skulle slockna, så
måste ju kristendomen försvinna med detsamma. Nyss
tog ni eder an de små, de ödmjuka, de svaga; dömer ni
dem icke nu till att mätta sig med sitt armod, stödja sig
på sin svaghet; och vi själfva, ha icke vi i stunder af
trötthet och andlig död behof af stöd och tröst?
Jag: Det bedröfvar mig att behöfva säga eder det,
men edra sista ord visa, att ni ännu icke riktigt förstått
min tanke. Hvarifrån har ni sålunda fått, att jag beröfvar
svaga eller starka kristna de stöd, den hjälp, de
nådemedel, som Guds godhet tillhandahåller dem? Kyrka,
predikan, bibel, de heligas samfund, sakramenten,
brödernas föredömen och kärlek, återstår icke allt detta för
dem, och är det icke deras rätt, för att icke säga deras
plikt, att ständigt taga sin tillflykt till dem? De äro stöd,
eggelser, uppfostrings- och tröstemedel, som aldrig saknas
oss. Men hvad är ändamålet med nådemedlen? Det är
att uppväcka, lifnära och stärka trons lif, icke att ersätta
det; det är att låta oss lefva, men icke att befria oss från
att lefva.
Har ni icke varseblifvit auktoritetssystemets faror?
Då religionen sammanblandas med tron på en upprättad
auktoritet, påfve, koncilium, bibel eller synod, ramlar och
sjunker allt i tviflet, så snart auktoriteten i en enda punkt
misstänkes för eller öfvertygas om misstag. Om tryggheten
också är fullständig, så är faran för den skull icke mindre
fruktansvärd. Därför att man är auktoriteten underkastad,
går allting bra. Vi befinna oss i den sanna kyrkan, vi
ha valt den goda fördelen: vi kunna för den skull sofva.
Jag erkänner, att i andens religion går det
annorlunda till. Utan tvifvel har också den sina faror, men
den har också utvägar. Låt mig för eder uppläsa ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
