Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 1. Öfvergången från auktoritetsreligionerna till andens religion. Förberedande dialog - II. Det historiska vittnesbördet och kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
393
vackert uttalande af Léopold Monod, som mött samma
inkast och besvarade det i följande ordalag: »Då allt
kommer omkring, är det rätt (för min del tillägger jag,
är det logiskt), att om mitt inre lif insomnar, om välstånd
och egenkärlek bemäktigat sig mig, om likgiltigheten
förslöar och förlamar mitt samvete, är det, säger jag, rätt
och godt, att all visshet undgår mig, att jag känner mig
vacklande och icke mer vet hvart jag skall vända mig . . .
Man vill ha stöd för det tillfälle, då den helige andes stöd
saknas. Men sådana stöd finnas icke; de få icke finnas.
Man vill, såsom man riktigt sagt, kunna tro utan att tro,
vara i besittning af ett medel att tro, ett sken af tro i
stunder, då man, under det andliga lifvets svaghetstill
stånd, icke mera tror. Detta medel finnes icke; det får
icke finnas. Vi få icke inbilla oss, att vi äro i skydd
därför att vi funnit en tillflykt i korrekta trosläror eller i
officiella andaktsöfningar. Den rättfärdige skall lefva af
tron. Och tron är en kraft, som bemäktigar sig de
gudomliga nådegåfvorna och sätter dem i verksamhet i
ett åt Guds och brödernas tjänst helgadt lif. En
auktoritet, som skulle befria oss från tron, genom att i en lära
finna en afskyvärd hvila, skulle icke vara en evangelisk
auktoritet.» *
Så är det. Då vårt lif slumrar in eller dör bort i
likgiltighet eller synd, låter det sig icke göra att taga sin
tillflykt till auktoriteten eller kritiken; man måste taga sin
tillflykt till ånger och bön. Porten är trång, som öppnar
sig till lifvets väg; om vi sedermera aflägsna oss från
denna väg, måste vi, för att åter inträda på densamma,
gå genom samma port, ty det finnes ingen annan.
Hvad kristendomens framtid beträffar, så behöfver man
icke frukta något för denna; är icke kristendomen ett
Guds verk? Synes den oss bräckligare därför att den är
ett lif i stället för en bekännelse? Ni kan göra den an-
* L. Monod, I.e problème de l’autorité, 2:e éd-, s. 125.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
