Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 2. Jesus Kristus grundläggare af andens religion - I. Formen för Jesu undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
motsäga den? Kan det verkligen aldrig bekänna hvad
mästaren predikar om den verkliga broderliga kärleken,
det inre ögats renhet, syndens början i begäret, kärleken
till fienderna, förlåtelse af oförrätt, bönen i ensamhet,
den verkliga fromheten? Men förstår man icke häraf den
säkerhet och suveräna auktoritet, hvarmed Jesus förkunnar
den nya lagen och predikar sitt evangelium; huru han
sätter sitt ord mot de äldstes och till och med mot Moses?
1 hans medvetande fanns ett sådant gudomligt ljus, en så
djup och lugn säkerhet, och han kände så väl, att alla
rättskaffens själar likaledes genast skulle erkänna det
»Guds ord», som han bar inom sig, att ingenting kunde
förmå honom till att tveka eller tvifla och att han sade
till sig själf och andra: »Jord och himmel skola förgås;
men mina ord skola icke förgås.» Den moraliska
sanningen är i själfva verket för samvetet stark och evig som
Gud själf.2
Jesus är icke heller angelägen att upprulla sina
fullmakter och visa sina underbara gåfvor för att betrygga
sitt evangelium, utan söker predika detta för att låta rörda
och besegrade sinnen misstänka något af sin persons
värdighet och sitt verks storhet. Han påbjuder icke en
troslära; han skapar och ingifver förtroendet, hvilket är helt
annat. I stället för att terrorisera eller komma anden
att häpna, väcker, eggar och sätter han honom i
verksamhet. Huru ofta beklagar han sig icke öfver
långsamheten och trögheten hos förståndet, hvarpå hans åhörare
och lärjungar lämna prof! I annat syfte begagnade han
sig icke af liknelsen. Hans liknelser förblefvo stumma för
tröga eller dåliga samveten; men för dem, som suckade
efter rättfärdighet och evigt lif, himmelrikets högsta
lycksalighet, öppnade de sig såsom rika skatter. »Den, som
söker, han skall finna; den, som begär, han skall erhålla;
den, som klappar, honom skall varda upplåtet.» Framför
allt söker han väcka de behof, som han vill tillfredsställa:
»Saliga äro de fattiga!» — framkalla hunger och törst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
