Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 2. Jesus Kristus grundläggare af andens religion - I. Formen för Jesu undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 6
som lian skall stilla: »Saliga äro de hungriga och de, som
törsta!» — föranleda ett eftersökande, som han skall
förvandla till besittning. Det andliga lifvet är icke ett
tillstånd; det är ett uppsving, en flykt, en åtrå, en bön, en
handling. Härpå beror också den djupa och så viktiga
betydelsen af hans paradoxala ord, som de med sig själfva
nöjda skenheliga, alla tiders fariséer, aldrig skola begripa.
»Den, som har, honom skall varda gifvet; och den, som
icke har, honom skall också fråntagas det lilla han har.
Sen till hvad I hören; om någon har öron till att höra,
han höre; med det mått, hvarmed I mäten, skall det
mätas åt eder.»3
Sättet för Jesu undervisning är således motsatsen af
de skriftlärdes, d. v. s. af den på auktoritet stödda
metoden. Hans lärosätt var fastmer ett slags gudomlig
maievtik eller förlossningskonst, som afsåg att i hjärtat
alstra ett nytt lif och i den köttsliga människan låta den
andliga människan födas.4
Till detta syfte skulle hvarje auktoritetsmetod ha varit
olämplig och endast motverkat detsamma. Jesu ord ha
icke sitt mål i sig själfva: de äro medlen. Se där,
hvarför de äro så fria, så tillfälliga, så paradoxala, så
sällsamma och så upproriska mot all systematisk ordning.
Som han framför allt vill väcka den religiösa och
moraliska verksamheten hos sina åhörare, försätter sig
mästaren alltid i den idékrets, i hvilken de lefva,
resonerar i enlighet med deras tankegång, använder gärna
argument ad hominem, insveper sin tanke i bilder eller
till och med gåtor, skärper slutligen alla sina ord och
gifver dem en udd, som kan genomtränga förhärdade
hjärtan, oroa det själförnöjda skrymteriet, träffa
ouppmärksamma själar. Fria från hvarje annan auktoritet än
Guds, äro de absolut olämpliga att tjäna till stöd åt en
ny auktoritetsteologi. Att af vidskeplig fromhet vilja
reducera dem till dogmatiska formler är att visa, att man
hvarken förstått deras anda, ändamål eller värde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
