Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 2. Jesus Kristus grundläggare af andens religion - II. Jesus och Gamla Testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
ges är således väsentligen skiljaktig från rabbinernas
juridiska litteralism eller Filons och gnostikernas allegoriska
metod. Till följd af en valfrändskap, som är så mycket
säkrare, som den föregår hvarje resonemang, tillägnar sig
hans medvetande hvad som är med detta likartadt och
ombildar det med detsamma till något, som synes på en
gång mycket gammalt och mycket nytt, allt, som finnes
af det mest konservativa och mest revolutionära. Jesus
anför aldrig en text därför att den lånar sin auktoritet af
den omständigheten att den finnes i den gudomliga skriften,
utan alltid därför att den i sig själf äger denna auktoritet,
till följd af värdet hos den känsla den uttrycker. Också
aflägsnar han utan förlägenhet eller betänkande de texter,
som skulle stå i opposition till hans egen inre erfarenhet,
för att framhålla dem, som bekräfta och stadfästa
densamma. Emot föreskrifterna i Leviticus anför han sålunda
profetens ord: »Jag har lust till barmhärtighet och icke
till offer.» Han anför Davids och de offrande prästernas
eget exempel mot den fariseiska lagtolkningen med
afseende på sabbaten. Anför man mot honom, att Moses
tillstadde bemyndigande till skilsmässa, bemöter han detta
såsom ett medgifvande åt deras hjärtans hårdhet.7 Lagen
synes sålunda förlora alla sina godtyckliga föreskrifter.
Han sammanfattar honom i två bud: kärleken till Gud
och kärleken till nästan. Detta är den moraliska kärna,
som han lösgör från allt det öfriga och i hvilken han visar
allt annat fullkomnadt.
Fariséerna bedrogo sig icke häri. De angåfvo i Jesus
en lagöfverträdare, en föraktare af Moses, en fiende till
templet och den inrättade kulten; och sanningen är, att
han ur den gamla religionen lät en alldeles ny religion
utgå, ur rättvisans lagliga former en helt olika rättsprincip,
ur en inskränkt moral en högre moral, och om han icke
kan afskaffa annorlunda än genom att fullkomna, var
denna fullkomning i själfva verket till slut ett ändå
radikalare afskaffande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
