Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 3. Nya Testamentet är grundlag för andens religion - III. Den Johanneiska inspirationsläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
Guds ord, som är i Jesus, måste likaledes bli de troendes
egen natur. Han vill på ett beständigt sätt bo i dem,
och de skola bo i honom för att gå mot ljuset och redan
nu komma i åtnjutande af det eviga lifvet.23
Man vet, med hvilken rikedom af mer eller mindre
genomskinliga bilder författaren af fjärde evangeliet
utvecklar denna centrala sats i sin teologi. Det kunde synas,
som borde ordets på detta sätt utsträckta verksamhet göra
andens verksamhet öfverflödig. Man måste också erkänna,
att det är omöjligt att substantiellt åtskilja den ena från
den andra. Johannes har lydt samma religiösa
nödvändighet som aposteln Paulus, hvilken oupphörligt
omväxlande talar om Kristi och den helige andes verkan i oss,
ehuru denna verkan är enahanda. Det är mycket svårt
att säga, hvilket metafysiskt samband vår författare tänkte
sig mellan ordet och anden; men klart är, att anden, som
efterträder ordet för att fortsätta detta samband med det
i den historiska Kristus förkroppsligade ordet, mera
särskildt uttrycker ordets subjektiva verksamhet i de troendes
själ, så till vida som denna verksamhet därstädes
uppväcker tron och åstadkommer pånyttfödelsen från ofvan.
Den utvecklar i själen det nya lifvet och förblir närvarande
i henne såsom källa till uppenbarelse, tröst och
hugsva-lelse, hvilket allt betecknas af det oöfversättliga ordet
Paraklet. Det människoblifna ordet kunde icke alltid
stanna i världen, dit det medförde ljuset och lifvet. Men
denna ordets inre substans skulle stanna i mänsklighetens
sköte, sedan den historiska form, i hvilken den framträdt,
upphört att finnas till. Från att vara lokalt och synligt
i ett första uppträdande, blir ordet sålunda en universell,
osynlig princip i det kristna medvetandets inre. Jesus
dog, men hans ande stannade bland hans egna för att
ersätta honom eller fastmer för att göra honom mera
närvarande, mera verksam, mera mäktig än han varit under
sin kötts dagar.24 Detta är den djupa meningen af det
gåtfulla och nästan upprörande ord, som undfaller evan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
