Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 4. Innehållet i Andens religion - I. Upplösningen af en antinomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
samma, och snart befäster sig såsom en autonom makt,
hvilken dömer allt och icke vill lyda förrän den
öfver-tygats. Denna makt är det gudomliga elementet hos
människan; det är andens vittnesbörd om sin anda; det
är källan till hvarje verklig öfvertygelse. Auktoritet och
vana kunna ålägga oss en troslära; endast den inre
påtagligheten gör öfvertygelsen. Se där, hvarför den inre
domstolen för hvarje samvetsgrann och fullväxt individ
också blir den högsta instansen. Sen på Luther i Worms,
som inför kyrkans hela auktoritet och rikets hela
myndighet sade: »Här står jag, jag kan icke annat; Gud
hjälpe mig.»
Genom den moraliska och religiösa uppfostrans eget
framåtskridande blir på detta sätt regeln för andens lif,
från att varit yttre, såsom den varit från dë första åren,
allt mera inre; och i det att den alltjämt mera renar och
befriar sig från allt, som icke är sprängt spirituellt och
moraliskt, införlifvar den sig med själfva medvetandet och
särskiljer sig icke mera från detta.
Detta den religiösa och moraliska lagens
förinner-ligande visar sig fullt förverkligadt i Jesu Kristi person
och är själfva principen i hans evangelium. För Jesus
af Nazaret har religionen ingenting utvärtes eller yttre.
Det nya förbundet, som han bringar människorna, är icke
mera skrifvet på stentaflor, utan på hans hjärtas taflor;
det har beseglats genom den helige andes vittnesbörd.
Aldrig har en vilja varit mera undergifven Guds vilja,
och aldrig har en vilja varit mera autonom. Det
gudomliga och det mänskliga genomtränga hvarandra så
innerligt, att det förra i det senare erhåller sin fulla och hela
uppenbarelse. Jesus synes aldrig nödsakad; han är alltid
inspirerad. Hans religion var väsentligen andens religion,
hvars källa och fullständiga uttryck han alltid skall förbli.
Detta religiösa och moraliska, på en gång underdåniga,
autonoma, af Guds inre närvaro inspirerade medvetande
ville han meddela sina lärjungar för att af dem göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
