Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 5. Den vetenskapliga teologin, dess innehåll och metod - IV. Religion och teologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
Det är mycket sant, att en troslära, som predikas,
kan framkalla tron, d. v. s. det religiösa lifvet; att
följaktligen den ena mäktigt verkar och återverkar på den
andra under hela deras vidare utveckling. Men gifven
akt: den troslära, som bibringats mig utifrån af en af
mina bröder, framkallar hos mig det religiösa lifvet, endast
om den hos mig träffar ett doldt behof, en benägenhet
för tron. I annat fall förblir den ofruktbar, och jag kan
till och med antaga densamma hel och hållen utan att bli
religiös för det. Många föregifna omvändelser äro också
endast papegojomvändelser.
Gud allena är upphofsmannen till lifvet. De kristna
säga med full rätt, att tron, denna första yttring af själens
lif, beror på Guds immanenta verksamhet. Människan
erhåller sålunda lifvet, men hon bildar sig sin troslära. Och
detta skapar mellan trons lif och troslärans form en ny
olikhet, som har stor räckvidd.
Låtom oss än längre fullfölja den. Lifvets
fortplantning är icke ett individuellt faktum; det är ett socialt
faktum. Individen aflar sig icke själf; han aflas i ett
samhälle. Den absoluta och abstrakta individualismen är falsk
och ofruktbar. Den motsäges på det fysiska området af
fysiologin; på det religiösa och moraliska området ställer
sig psykologin emot densamma. Vilja hämta sitt lif ur
sig själf, såsom vissa filosofer eller teologer göra, hvilka
hoppas kunna deducera sin religiösa tro från en teoretisk
demonstration, är en farlig illusion, en idealism som snart
lämnar dem vanmäktiga, skeptiska och modfällda. Man
måste försätta sig i lifvets realism. Hvad som försiggår
för det fysiska lifvet, försiggår också noga för det moraliska
lifvet. Källan till individens lif är icke i honom, utan i
samhället. Det religiösa lifvets historiska källa är i det
religiösa samfundet.
Guds ande är visserligen dess upphofsman. Men
denna ande handlar icke på slump, tillfälligtvis och utifrån.
Denna lifsens ande förkroppsligas och förblir immanent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
