Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 6. Den kristna lärans organisation - III. Den religiösa evolutionens tre grader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SO-
rättvisans egen lag, och, för att åstadkomma ett gynnsamt
band, en lycklig harmoni mellan Gud och människan, skall
den senare, i det hon afstår från magin och de egennyttiga
offren, endast till honom behöfva lyfta rena händer och
fullgöra hans lag, d. v. s. hans vilja. På detta sätt
inträder moralen i religionen och ombildar det religiösa
förhållandet. Hvad människan dädanefter tillbedjer, är styrkan
underkastad rättvisans lag. Den starke Guden, har
blifvit den helige Guden, förbundets Gud, den kränkta
lagens hämnare, ΓΠΓΡ·
Men på detta andra steg öppnar sig en ännu
sorgligare motsägelse i det religiösa medvetandet och tvingar
det att höja sig ändå högre genom en sista förvandling.
I de naturliga religionerna darrade människan för det
missförhållande i styrka, som hon fann mellan de
gudomliga väsendena och henne själf. Nu darrar hon af ett
annat skäl. Då hon ohelgat rättfärdighetens lag, erfar
hon samvetskvalens rysning och förfäras för den dom,
som väntar henne vid den domares säte, som man icke
bedrager. Den moraliska människan förblir snärjd i en
smärtsam och förödmjukande erfarenhet: hon bör göra
det goda, och hon gör det onda. Det ädla uppsving,
som bär henne mot det ideal, som hon fattat, tyckes icke
ha annan verkan än att låta henne ännu tyngre och
obe-tvingligare känna de bojor, som tynga på hennes natur.
Detta kallar det kristna medvetandet syndkänslan, som icke
mera skiljer endast den onda människan och den helige
Guden, utan också ställer dem inför en tragisk konflikt, i
det att den gör människan skuldbelastad och upprorisk
mot honom, hvars öga är alltför rent för att se det onda
utan att förgöra det.
På första steget befann sig människan öfverlämnad
åt den dubbla känslan af sin svaghet och af Guds
obegränsade makt och var skild från Gud af ett slags
metafysisk afgrund, i hvilken hon förgäfves kastade sin fantasis
alla foster utan att förmå fylla densamma och som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
