Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 6. Den kristna lärans organisation - III. Den religiösa evolutionens tre grader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5o8
ännu finner i samma mån allt mera outgrundlig som hon
mera tänker öfver densamma. Det är den
inkommensurabla antitesen mellan det ändliga och det oändliga,
mellan svagheten och makten, det flyktiga och det eviga,
den oändligt obetydliga varelsen och det universella och
fullkomliga väsendet.
Förgäfves närmar sig vår ande dessa den stora
antitesens termer, han lyckas icke på detta sätt tillintetgöra
den ena genom den andra. Om han eftertryckligt
betonar det ändliga och dess företeelseformer, förblir han
innesluten i den empiriska ateismen. Framhåller han
oändlighetens, den eviga substansens, det absolutas idéer, sjunker
han i panteismens djup. Och denna den teoretiska tankens
oförmåga att dialektiskt försona de båda termerna är
endast det ideella uttrycket för den praktiska vanmakt, i
hvilken sensationens människa befinner sig att kunna knyta
sin svaghet vid det eviga väsendets allmakt.
Den traditionella, idealistiska eller spiritualistiska
metafysiken, som opererar med dessa logiska antiteser, börjar
erkänna, att det försoningsverk hon försöker är fåfängt,
ehuru hon ännu mycket illa ser skälet härtill. Hon ser
icke, att dessa, ett ändligt och ett oändligt väsens abstrakta
begrepp, af enskildt och förgängligt, af universellt och
evigt, långt ifrån att vara andens högsta och rikaste
begrepp, äro dess lägsta och naknaste, att de tillhöra
förnuftets ytligaste kategori, nämligen kvantitetens, och i
verkligheten motsvara det mest elementära religiösa
medvetandet, nämligen naturreligionernas. Sluta i själfva verket
icke dessa religioner logiskt i en mytologisk polyteism,
som vid första pust af den rationella kritiken förändras
till ironisk ateism eller spekulativ panteism?
Vid detta första steg fäster sig dessutom den
obestämda känsla af absolut beroende, som Schleiermacher
falskeligen ville göra till det kristna medvetandets
grunddrag. Visserligen gripes den kristne ännu af förfäran
inför den fruktansvärda makts majestät, som i naturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
