Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Djupare nedåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
ser aldrig synden i sitt liv såsom farlig. Hon
kan leva i alla möjliga synder och laster utan
att på något sätt oroas av dem eller anse dem
vara farliga. Det kan gå lätt för en människa
att med munnen säga »jag, fattig, syndig
människa», men att säga det i sanning och av
hjärtat, det är oerhört svårt. Det kan ske endast
genom Guds Helige Andes verk i hjärtat, då
Han får överbevisa om synd.
Vårt naturliga högmod gör det även svårt
för en människa att ödmjuka sig inför
Gud och att böja sig i bekännelse
inför Honom. Människan har av naturen en
oerhörd motvilja för att böja sig inför Gud.
Det är ju dock ett villkor för frälsningen —
att ödmjuka sig inför Gud och bekänna sina
synder. Jag läste för flera år sedan en
levnadsteckning över den norrländske
väckelsepredikanten Zak. Lindmark. Det berättas där om en
man, i vars hem han bodde en bel vinter. Innan
de båda männen, som i det yttre blivit goda
vänner, skildes åt, begärde Lindmark, att
mannen skulle giva honom ett löfte. Mannen
undrade, vad det kunde gälla, och trodde, att
Lindmark ville, att han skulle lova att lämna sig åt
Gud. Lindmark önskade emellertid, att mannen
skulle lova honom, att han nästa dag vid sitt
arbete i skogen tre gånger skulle falla på sina
knän och säga de fyra orden: »Käre Gud, om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
