Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Djupare nedåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
vänd mig!» Efter någon tvekan lovade mannen
att göra det, och följden blev, att han snart
blev frälst. När så Lindmark frågade mannen,
huru det kändes första gången, han skulle böja
sina knän, svarade han, att det kändes, som om
»jag skulle ha brutit omkull en björkstubbe.
Andra gången gick det litet lättare. Då kom
det till och med en tår i ögat. Och tredje
gången gick det av sig självt. Det var nästan
som ett behov att få knäböja.» Andligen sett
är det, som om både benen och ryggen skulle
gå utav, då en ogudaktig människa först skall
böja sig inför Gud. Och djävulen, som vet, att
han måste släppa sitt tag över en människa,
som faller ned vid Jesu fötter, bekänner sina
synder och åkallar Jesu namn, gör även allt för
att hindra henne från att taga ett sådant steg.
Många ofrälsta och självrättfärdiga människor
anse, att det att böja sina knän i ett möte
och så överlämna sig åt Gud är en alltför lätt
och gen väg till frälsning. Men alla, som prövat
på detsamma, veta, att det ingalunda är lätt för
en syndare att falla Gud till fota och kanske
inför en hel skara hånfulla åskådare begära
frälsning och hjälp från Herren. Nej, det kostar
oerhört på den gamla människan, ja, det blir i
själva verket den gamla Adams död, då
människan med ett uppriktigt och botfärdigt hjärta
böjer sig inför Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
