Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Längre inåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
odelade troheten mot Gud. All sådan andlig
tillbakagång beror på störd inre förbindelse med
Gud. Otaliga händer vilja resa sig i vår väg,
när det gäller att leva och nära »det fördolda,
livet med Kristus i Gud». Och här gäller det,
såsom en sångare sjunger, »att tränga, ja, tränga
sig fram, annars är himlen förlorad». Jesus
manar även på det allvarligaste sina lärjungar att
förbliva i Honom. I sin framställning i Joh. 15
om vinträdet och grenarna upprepar Han på
icke mindre än tolv ställen ordet »förbliva». Och
det skulle Han förvisso icke hava gjort, om
Han icke vetat, huru allvarlig denna sak är och
huru många hinder, som vilja ställa sig i vägen,
då det är fråga om just detta — att hålla ut i
den inre livsgemenskapen med Kristus intill
slutet och att tränga allt djupare in i Honom.
Vi läsa om de tio jungfrurna, att när
brudgummen dröjde, alla blevo sömniga och
somnade. Och när anskriet hördes och
brudgummen kom, kunde visserligen de fem i hast reda
till sina lampor och gå ut för att möta
brudgummen, men de andra fem försökte förgäves få sina
lampor att brinna. Oljan var slut. Det inre
livet hade sinat ut, om det någonsin funnits där.
O, huru hemskt att en gång hava varit med
ibland de kristna och haft namnet att vara en
ibland dem, men när det verkligen gäller,
befinnas sakna livsgemenskap med Gud! Men huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
