Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vidare utåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
låtsa ej ett gudfruktigt allvar under gudstjänsten
på söndagsförmiddagen, under det att hjärtat
är långt från Gud och saknar allt gudomligt liv
och verkligt intresse för den levande Guden
och vad som hör Herren till. Man lever alltjämt
sig själv och har uteslutande sina egna intressen
till föremål för all sin strävan. Något nit för
Gud och Hans verk, för människors frälsning
och eviga och timliga väl finns icke.
Guds-tjänstfirandet blir mest ett medel, varigenom man
bedrager sig själv och inbillar sig vara en
kristen. Ja, man kan till och med säga sig tro allt
Guds ord och framträda såsom en försvarare av
den gudomliga sanningen och hårt döma dem,
som på något sätt förneka bibelns bokstav,
under det att man i själva verket är främmande
för livet i Gud och saknar den tro, som är
verksam i kärlek. Tron, om man skall tala om
sådan, är mera verksam i hat och hårda domar
mot människor än i kärlek och verkligt nit för
andras eviga och timliga väl.
Den levande tron, som blivit född in i våra
hjärtan av Gud och Hans levande ord, den är
visserligen, såsom Luther säger, ett verksamt
ting, så att den frambringar goda gärningar,
innan vi egentligen hinna att tänka därpå. Men
Ordet manar oss dock »att akta på varandra
för att uppliva varandra till kärlek och goda
gärningar» (Hebr. 10:24).
9 — Andlig tillväxt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
