Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vidare utåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
buds, han må vara rikt eller mindre väl andligt
utrustad i övrigt, det var
förbönen.
Paulus bad under hela sitt liv, sedan han
kommit i livsförbindelse med Kristus. De ord, som
Herren sade till Ananias, då Han sände Honom
till Paulus i Damaskus : »Ty se han beder» (Apg.
9: 11), kan sättas som motto över Pauli hela liv.
Och framför allt var han ivrig i förbön för
människorna och i all synnerhet för de kristna
församlingarna, som lågo honom så varmt om
hjärtat. I Ef. 1:16, 17 säger han: »Jag å min
sida har icke upphört att tacka Gud för eder,
när jag tänker på eder i mina böner. Och min
bön är, att vår Herres, Jesu Kristi, Gud,
härlighetens Fader, må giva eder en visdomens och
uppenbarelsens ande till kunskap om sig» o. s. v.
Och i samma brev 3:14—16 läsa vi:
»Fördenskull böjer jag mina knän för Fadern — Honom,
från vilken allt vad fader heter i himmelen och
på jorden har sitt namn — och beder, att Han
ville efter sin härlighets rikedom förläna oder,
att I genom Hans Ande växen till i kraft till
eder invärtes människa» o. s. v. Paulus ropade
oavlåtligen till Gud för församlingarnas andliga
framåtskridande och tillväxt. För honom var icke
allt vunnet med att människorna böjt sig för
Gud och blivit troende. Det var då, som livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
