Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vidare utåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
allt, där Kristi Ande härskat, har den kristna
kärleken varit varm gentemot nödens barn. Pris
ske Gud!
Vi veta ä,ven, hurusom de första kristna i
Jerusalem hade allt gemensamt och att sålunda
de, som ägde jordiska ägodelar, ej längre
betraktade dessa som sina egna utan buro fram
dem och lade dem för apostlarnas fötter. Dessa
hade sålunda att förvalta de troendes ägodelar
såsom en gemensam egendom, som användes
lika för alla.
Det finns personer i vår tid, som anse, att vi,
om vi ville helt följa Nya Testamentets
församlingsform, även borde införa
egendomsgemenskap. Att emellertid den i första församlingen
i Jerusalem förekommande
egendomsgemenskapen ej var någon av Jesus instiftad lag för Guds
församling, förstå vi av Ordet, då vi läsa det i
sitt sammanhang. Den var i alla avseenden en
fullkomligt frivillig anordning, som man kunde
efterfölja eller icke, allt eftersom man kände sig
manad därtill i sitt inre. Ananias’ och Säf iras
hårda dom drabbade dem, icke därför att de
icke framburo allt de ägde till apostlarna utan
därför att de ljögo och påstodo, att de
framburo allt. Petrus säger till Ananias: »Detta var
ju din egendom, medan du hade det kvar;
och när det var sålt, voro ju penningarna i din
makt» (Apg. 5:4 a). Egendomen tillhörde Ana-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
