Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Högre uppåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
sin egen ofullkomlighet, vill den tanken lätt
smyga sig över en, att Gud ej kan älska en
sådan som mig. Genom den Helige Ande blir
emellertid Guds kärlek utgjuten i våra hjärtan
(Rom. 5:5), och vi få en levande inre erfarenhet
av och förvissning om Guds kärlek till oss, och
räddhågans ande utdrives. Paulus säger i Rom.
8:15, 16: »I haven ju icke fått en träldomens
ande, så att I åter skullen känna fruktan; I
haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi
ropa: ’Abba, Fader!’ Anden själv vittnar med
vår ande, att vi äro Guds barn.» Pris ske Gud
för denne Ande och pris ske Gud för denna
underbara barnaställning! Vi kunna sedan umgås
med Gud i barnslig förtroHghet. Vi kunna,
såsom Luther säger: »Bedja till Honom trösteligen
och med all tillförsikt, såsom goda barn till sin
älsklige Fader.»
Vi få sann kärlek till Jesus och på samma
gång längtan efter den dag, då Han skall komma
åter. »Denne Jesus, som har blivit upptagen
från eder till himmelen, Han skall komma igen
på samma sätt, som I haven sett Honom fara
upp till himmelen» (Apg. 1:11). Detta löfte
var Jesu första lärjungars bärande hopp alltjämt.
Och det var med en salig giädje, som de väntade
den dagen. Någon räddhåga fanns icke i denna
kärlek, och någon fruktan för den dorn, som
Jesus kommer att hålla vid sin återkomst, hyste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
