- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Første Bind. 1883 /
159

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Små grammatiska och etymologiska bidrag (Adolf Noreen) - - 1. Till läran om i-omljudet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slungit), syr’n’i (sungit; jfr. homiliebokens syngit), styn’n’i
(stungit, byn’n’i (bundit), tyd’d’ji (tuggit), syt’t’ji (sokkit), grevi (grafit),
skevi (skafit), feri (farit), ge|i (galit), me|i (málit)
) m. m., men å
andra sidan: sprun’n’i (sprungit), fun’n’i (funnit), vun’n’i (vunnit),
spun’n’i (spunnit), run’n’i (runnit), brun’n’i (brunnit),
Exempel
från Snaasen äro: bryn’n’i (brunnit), ryn’n’i (runnit), spyn’n’i
(spunnit), fyn’n’i (funnit), vyn’n’i (unnit), styn’n’i (stungit), spryn’n’i
(sprungit), feri (farit), skevi (skafit), me|i (málit), ge|i (galit), grevi
(grafit);
från Lekø: styt’t’ji, spryt’t’ji (stungit och sprungit,
ombildade till stukkit, spruckit efter pret. stakk, sprakk; jfr. sv.
stuckit j spruckit); svytti (soltit), vytti (oltit) samt spryríríi, bryríríi,
ryn’n’i, fyn’n’i, vyrn’n’i
. Från Meraker har jag: syt’t’ji (sokkit),
spryt’t’ji
(sprungit, jfr. ofvan), tyjji (tuggit), sprytti (sprottit),
syn’n’i (sungit, syngit), styn’n’y (stungit), &#955;lyn’n’y (slungit),
bryn’n’y (brunnit), ryn’n’y (runnit), byn’n’y (bundit), vylty
[1] (oltit),
svy&#955;ti (soltit), vyrpi (orpit), sy vi (sofit), vyksi (vaxit)
[2], ge|i (galit),
grevi (grafit), skevi (skafit), feri (farit)
m. fl. Från Brekken må
anföras: bryn’n’i, ryn’n’i, vyn’n’i, spyn’n’i, spryn’n’i, fyn’n’i samt från
Sælbo: feri[3] (farit), feví (skafit), je|i (galit), me|í (málit), greví
(grafit), tyjji (tuggit), syn’n’ji (sungit), ryn’n’i (runnit), spyn’n’i
(spunnit), vyn’n’i (unnit)
, men ſlun’n’ji (slungit), sprun’n’ji
(sprungit), brun’n’i (brunnit).


[1] I de sex sista exemplen beror slutvokalen y för i på en progressiv
vokalharmoni af alldeles samma slag som uti det svenska Dalbymålets
byjjy bygga, dyn’n’y dynga, myt’t’jy mycket, hvarom jfr.
Sv. Landsm. 1,170.
[2] Målets form förutsätter naturligtvis ett *vuxit, hvars u
mycket väl kan vara af gammalt datum, enär detta verb troligtvis ursprungligen
haft böjningen vęxa (got. vahsjan, fsv. væxa; jfr.
Sv. Landsm, I, 693) ox uxum uxinn (yxinn), hvilken sedan störts af analogibildninger.
[3] Detta liksom de fyra följande orden har stark tonvikt på sista
stafvelsen. Ett dylikt sätt att aksentuera ord, som i fornspråket voro
tvåstafviga med kort öppen rotstafvelse, har jag också funnit i en svensk
dialekt, Dalmålet, som inom ett litet område i östra Mora (byarna
Nusnäs, Garsås, Risa, Bärgkallås, Vattnas och möjligen ännu någon
annan) har salú s vala, jætó äta, stjæló stjäla,
ový hufvud, fulí fåle,
bití bitit o. s. v. Men under det att denna aksentuering här är
genomgående regel i ord af ofvan angifna beskaffenhet, har jag i
sælbo-målet funnit densamma endast i ett fåtal fall. -- Enligt J. Storm
(Englische Philologie I, 433) skall en sådan betoning äfven förekomma i
Tinn uti Thelemarken, t. ex. hané hane, vytå’ veta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:15:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1883/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free