Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Små grammatiska och etymologiska bidrag (Adolf Noreen)
- - 1. Till läran om i-omljudet
- - Exkurs om öfvergången v > gh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Orsa förekommer stædi, jfr. isl. staðinn), æt’s’ð[1] (*e*kit) dæeð
(dáit), blæs’ed (blásit), ræðeð (ráðit), d’æteð
(látit, jfr. fsv. lætit),
felleð (fallit), eldeð (haldit), ed’d’z’eð[2] (h*o*ggvit), d’æpeð (hl*o*upit)[3].
Från Orsa och Mora kan jag dessutom anföra skevi (skafit), græti
(grátit), f*e*nd’j’i (fengit), gen’d’ji (g*e*ngit), hvartill komma de
särskildt på Sollerön förekommande dræj (dr*e*git), gnæj (gn*e*git),
λlæj (sl*e*git), tæj (t*e*kit), tvæj (þv*e*git), klæj (kl*e*git).
*
gh.">
<b>Exkurs om öfvergången <i>v > gh</i>.</b>
Då det ser ut som om i fsv. ej blott w utan äfven
understundom v ersattes af gh, så är detta blott skenbart, och i själfva
verket har man äfven här att utgå från w. I alla fullt säkra
fall står nämligen gh (v) omedelbart efter o eller u, och jag
antager, att det urnordiska (i got. med. b betecknade) bilabiala
v-ljudet – som ännu i dag kvarlefver i byn Åsen i nordligaste
Dalarna – här i följd af den föregående labiala vokalens
inflytande aldrig öfvergick till dentilabialt v, utan i stället utbyttes
mot det nära liggande, likaledes bilabiala w; en förklaring som
är högt rimlig, särskildt i betraktande däraf, att, såsom Kock
nyligen (Studier i fornsvensk ljudlära, s. 29) påvisat, det gamla w i
fsv., om det omedelbart föregicks af prefixet o-, u-, länge
kvarstod, åtminstone dialektiskt, utan att öfvergå till v, t. ex. owin,
men vin. På så sätt förklaras stugha genom mellanstadiet stuwa
ur det i andra fsv. dialekter bevarade stuva, stova (mht, stube
o. s. v.); ughur- eller oghor-maghi (se Rydq. IV, 249), jämte
ovormaghi; huguth och huvuþ, oghan och ovan (Rydqv. IV, 249,
Leffler, V-omlj. s. 55); ännu förekommer i Strängnästrakten åga
på, enligt hvad fil. kand. J. A. Drysén meddelat mig. Samma
[1] Med s’ betecknar jag mouilleradt s, med z’ motsvarande sångbara ljud.
[2] æ är uti dalmålet den regelbundna representanten för isl. ey,
t. ex. æra (heyra och eyra), æ (ey), dæa (deyja), skæta (skæyta), wæk (veykr) o. s. v.
[3] æ är uti dalmålet den regelbundna representanten för isl. ey,
t. ex. æra (heyra och eyra), æ (ey), dæa (deyja), skæta (skæyta), wæk (veykr) o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:15:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/anf/1883/0165.html
