- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Første Bind. 1883 /
163

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Små grammatiska och etymologiska bidrag (Adolf Noreen) - - Exkurs om öfvergången v > gh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mellan fsv. faghn och fd. fafn (fsv. fampn) samt isl. faðmr (fht. fadum,
ägs. fæðm) är fortfarande dunkelt.

En god analogi till den här ofvan behandlade öfvergången
af bilabialt v (b) till w (hvaraf gh) efter o, u utgör det
urnor-diska bortfallet af intervokaliskt v (b) fore w, hvilket bortfall
måste tänkas hafva försiggått så. att u ombildat v till w, som
sedan på vanligt sätt fore u bortfallit. Exempel äro: isl. bjórr,
fsv. biur för *bj*o*furr (ägs. beofor, fht. bibar, hvarifrån sv. bäfver är
lånadt); isl. bjórr remsa för *bjofurr (annat ord, jfr. lat. fibra); isl.
Jórvík för ägs. Eoforvic[1]; isl. h*o*ukr, fsv. höker för *h*o*fukr (fht. habuh,
ägs. heafoc), hvilken äldre form återfinnes dels i det finska havukka
(sällan havikka, Thomsen, anf. st. s. 135, 72), dels i den
urnordiska Vångastenens hawuk-oþur[2] (Bugge, Tidskr. f. Phil. og Pæd.
VIII, 184 ff.), hvars w i stället för b tydligt visar riktigheten
af mitt ofvan gjorda antagande, att b närmast öfvergått till w
och först sedan bortfallit; isl. Gjúki för *Gifuki (fht. Gibika; i
fråga om suffixvokalens afljud jfr. f. havukka, fht. hábuh: f.
havikka, mht. habih och fht. kranuh: nht. kranich m. m.); ändtligen
räkneorden 7 och 11, där dock utvecklingen är mera komplicerad.
Urgerm. *sebun blir urnord. med brytning (såsom i gj*o*f, ’jofurr,
Sjofn) *sjofu
eller *sjufu med samma dubbelhet j*o*, ju, som också
visar sig i þjokkr: þjukkr, mj*o*l: mjulna[3]; häraf yngre *sj*o*(w)u =
isl. sj*o*u och *sju(w)u = fsv. si&#363;, hvars dialektiska biform siugh,


[1] j*o*furr vildsvin (ägs. eofor, fht. ebur) har väl åter infört f från de synkoperade kasus.
[2] Emellertid är denna läsning icke fullt säker. Enligt privat meddelande
från Bugge är han numera "mest tilbøielig til ät læse hauk-", såsom
också Stephens läst. Har Vångastenen hauk- och icke hawuk-, så är
bortfallet af b (w) redan af mycket gammalt datum.
[3] Formen mylna utgår väl, såsom Bugge anmärker, från lat. molina.
Mjulna torde bero på ett slags folketymologi efter mj*o*l, på samma
sätt som fsv. kyndilmæssa jämte kandelmæssa (Rydq. IV, 91; Söderwall,
Om främmande ords behandling i fsv. s. 5) rättat sig efter det verb,
som i isl. heter kynda (oklart är förhållandet mellan detta och fsv.
quindla).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:15:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1883/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free