Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Små grammatiska och etymologiska bidrag (Adolf Noreen)
- - 2. Till läran om brytningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många andra nordiska adjektiv (se Söderbergs Forngutn. ljudl.
s. 12; Noreen, Sv. Landsm. I, 691 f., 733)[1] ursprungligen varit
u-stammar[2] och såsom sådana i vissa kasus böjts såsom
ia-stammar. Denna senare stam har i rotstafvelsen regelbundet i, yngre y;
jfr den alldeles analoga växlingen mellan isl. þj*o*kkr (u-stam)
och þykkr (ia-stam)[3].
[1] Till de på de citerade ställena anförda u- och i-stammarna kan nu ett
eller annat nytt exempel läggas. Att grár är u-stam framgår af ags.
græ^g vid sidan af fht. gráo (Paul, Beitr. VIII, 221). Det kan icke,
såsom Kluge (Etym. Wtb. s. 113) antar, vara i-stam, emedan det då icke
kunde på nordiskt område hafva någon oomljudd form, eftersom ju
rotvokalen är lång. Sak samma med fsv. sniælder (snælder) jämte
snildr (Rydq. IV, 120); jfr fg. qver = isl. kvirr. Däremot kan g*e*rstr
(mht. garst, nht. garst-ig) vara såväl i- som u-stam. Kan icke växlingen
isl. stjúp-, fno. stýp-, fsv. stiup-, styp- i isl. stjúp-faðir m. fl. sms.
lämpligen förklaras genom antagande af en adjektiv u-stam? -- Det
af mig (Sv. Landsm. I, 692) på grund af dalmålets snogg förutsatta isl.
sn*o*ggr jämte snøggr förekommer verkligen i literaturen, t. ex. i Finnboga
saga neutr. snokt (se Gerings upplaga s. XII).
[2] Leffler meddelar mig, att äfven han af åtskilliga skäl drifvits till
antagandet, att stiuggr är ursprunglig u-stam.
[3] Att formen þykker icke häller för fsv. varit främmande, framgår af adv.
þycclæ, thiklica, þikla, kompar. þyklare, þiklar (Rydq. V, 152).
Naturligtvis får man icke med Rydqvist (anf. st.) anse formerna med i hafva
den äldre "obrutna" vokalen, utan är i uti thiklika m. m. uppkommet
ur y genom det yngre fornnordiska i-omljud af y till i, som ju
synnerligen ofta, ehuru sporadiskt, visar sig i fsv., men ej häller är obekant
för isl. ock fno., t. ex. fsv. firir (fyrir), ivir (yvir), kötstikki (stykki), sillir
(af syll), skildir (af skyld), firri (fyrri), filgia (fylghia), spiria (spyria),
tikkia (þykkia), misfirmir (af misfyrma), tilpt (tylpt, pl. tilptir), stild
(styld, pl. stildir), riggiæ (af rygger), anit (nyt f. ja-stam), slikt (af slykia),
þirr (þorr, pl. m. þirrir, f. þyrrar, þörrar, jfr Sv. Landsm. I, 692),
sinia (synia), sizkin (systkin), kindilmæssa (kyndil-), ifrin (yfrin),
osinum (osyniom), ipin (ypin), fg. nauþsinar (fsv. nöþsyn), nysv. tinning
(fsv. thynninger), Rospiggar (fsv. -byggiar) m. m. (jfr Rydq. IV, 82, 91,
V, 137 f., II, 404); isl. firir (fyrir), ifir (yfir], þikkja (þykkja), minni
(mynni), minning (mynning), pret. konj. minda (mynda: mindir), skilda
(skylda: skildir), pres. konj. skili (skyli, se Finnboga Saga, Gerings
uppl. s. X), brinja (brynja, se Ágrip, Dahlerups uppl. s. XIV), lif (lyf, ja-stam), higgja (hyggja), fj*o*lkinngi (-kynngi), kindilmessa (kyndil-) m. m. (jfr
särskildt Gislason, Um frumparta s. 43 f.). Äfven ý omljudes på samma
sätt till i, ehuru spåren däraf äro mera sällsynta, t. ex. fsv. bili (byli,
Rydq. V, 25), fno. ímiss (isl. ýmiss), isl. síndi (sýndi), síniligr (sýniligr),
lísir (lysir) o. d. (Gislason, anf. st. s. 44). -- För isländskans vidkommande
är öfvergången y > i i fyrir, yfir, þykkja, skyldi, myndi, mynni
uppfattad som en art af i-omljud redan af Leffler i Tidskr. for Filologi
N. R. II, 294 not., där också skikkja med tillhjälp af denna ljudlag
bringas samman med sv. skynke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:15:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/anf/1883/0172.html
