Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Små grammatiska och etymologiska bidrag (Adolf Noreen) - - 2. Till läran om brytningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Jag tänker mig altså, att brytningslagen för ofvan
behandlade ords vidkommande är att formulera på följande sätt:
1. Urnordiskt -eggw- brytes i fsv. till -iugg(w)-, -iogg(w)-,
t. ex. <i>biug (biog), stiugger, tiugga[1], nysv. njugg, dial. skjugger;
w-omljudes i isl. och fno. till -øggw-, t. ex. hnøggr, hnøggva;
kvarstår såsom -egg- i Dalarna och på Gotland, t. ex. dalm.
begg, negga(s), tegga, fårom. neggur, bregga.
2. Urnordiskt -iggw- brytes icke, utan w-omljudes både i
fsv. och isl.-fno. till -yggw-, t. ex. fsv. byg, stygger, trygger, bryggia,
rygh-lek (jfr. isl. hryggr; skrifningen gh är att jämföra med Cod.
Bildst. dagh dagg, Vadst. Kl. R. rygh rygg, Rydq. IV, 259) och
nysv. skygg (:t. scheu = trygg: t. treu); isl. tyggva, hnyggja,
tryggr, dyggr, hryggr, styggr, tryggva, hryggva och möjligen
gyggva (jfr. fht. giwen?), shyggva[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>