170 (Arkiv for/för nordisk filologi / Første Bind. 1883)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Små grammatiska och etymologiska bidrag (Adolf Noreen) - - 2. Till läran om brytningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

not, framkastat den skarpsinniga gissningen, att brytning inträder
icke blott hos det urnordiska e, som är ärfdt från urgermansk
tid, utan äfven hos det e, som på nordisk botten och troligen
redan i urnordisk tid uppkommit genom förkortning af *e*i, urgerm.
ai före två konsonanter[1]. Med anledning af den i dalmålet
förekommande formen jågd hälg, som, efter hvad jag (anf. st.)
meddelat, enligt dalmålets ljudlagar förutsätter ett isl. *hjálgð, yttrar
han: "*hjálgð har vel laant sin vokal fra Former som *hjálga,
hvori jeg ser den ved ren phonetisk Förändring af hailagō
opstaaede Form. Jeg skjønner ikke, hvorfor e i helg- ei skulle
kunne brydes, uagtet det var opstaaet af urgermansk ai. Dette
e maatte tvertimod brydes ligesaavel som et urgermansk e, hvis
det paa den Tid, da Brydningen forud indtraadte, udtaltes paa
samme Maade som det urgermanske e. Men jeg øiner intet, der
skulde tale imod denne Forudsætning. I oldn. helga ser jeg
altsaa en Analogidannelse (istedenfor *hjálga) ligesaa vel som i
berg for og ved Siden af bjarg. Jeg antager, at man en Gang
bøiede: nom. helgi, gen. hjálga". Denna Bugges förslagsmening

[1] Att en dylik förkortning säkerligen en gång varit genomgående regel,
och att undantagen således bero på yngre analogibildningar (br*e*itt för
*brett efter br*e*iðr o. s. v.), har jag redan i Sv. Landsm. I, 358 noten
påpekat. Allmänt bekanta äro de isl. exemplen engi, ekki, helgi, helgan
o. s. v., nekkverr, mestr, flestr, ellifu, flesk, eldr (se Leffler i Sv. Landsm.
1, 271 f.), till hvilka kunna läggas vetka (v*e*it-ek-a, Isl. Homil.), vetti
(v*e*itt’i), vetzlor (v*e*izlur; de båda senare exemplen i Ágrip, se
Dahlerups uppl. s. XII f.), enn- (*e*inn-, se Finnboga saga, Gerings uppl. s. X).
Exempel ur fsv. torde däremot vara mindre kända, hvarför jag här
meddelar åtskilliga ængin, ækki, ængti (= ækki), ælli(u)vu, flæsk, flæster,
mæster, hælghir (pl., hvaraf analogice sing. hælagher jämte det
regelbundna helagher), væzla, stænka (af sten, st*e*inn), Stænkil (St*e*in-k*e*till),
hæmta (isl. h*e*imta; fsv. äfven hænta, där t ombildat m såsom i
fårömålets grynta, flänta, tånt, Sv. Landsm. I, 307), alla dessa ofta
förekommande; mera sällsynta fall äro ænge (den ende), æn, ætt, ænsamen,
ændagni, upræest (af resa), ældh jämte de vanligare enge, en o. s. v.
(jfr Eydq. IV. 38 f. o. flerest.).

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 02:15:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/anf/1883/0174.html

		Arkiv for/för nordisk filologi / Første Bind. 1883 / 170 (1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|