- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Første Bind. 1883 /
266

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Undersökning om de germanska, i synnerhet nordiska formerna af adjektivet hög (L. Fr. Leffler)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Undersökning’ om de germanska, i synnerhet nordiska
formerna af adjektivet hög.

Ett af de i grammatiskt afseende intressantaste nordiska
ord är utan tvifvel adjektivet hög med dess mångskiftande
fornnordiska former: fornnorska hár, hór, fornsvenska högher, forngutniska haur jämte än flera växlande böjningsformer (om hvilka
nedan).

Efter upptäckten af den Vernerska lagen låg det nära att tänka
på, att skillnaden mellan grundformerna för det fno. och det fsve.
ordet, den (el. de) förra med ett roten slutandeh, den senare med
g, skulle vara att förklara på något sätt efter den Vernerska
lagen, d. v. s. genom accentens inverkan. Jag har ock för
åtskilliga år sedan framkastat detta spörsmål (se min afhandling
om V-omljudet, Ups. 1877, s. 78, n. 2) utan att likväl då kunna
besvara det. Tiden var då icke ännu mogen därför. Det blef
mig visserligen efter någon tid klart, att de olika grundformerna
på nordisk botten berodde på en accentväxling vid ordets
böjning (se mina Satser i nordisk språkhistoria, Nord.
Tidskr. f. Filologi, Ny E. IV, s. 286 n. 2), men ordets
utvecklingshistoria på nordisk botten blef mig fortfarande dunkel, då
stora svårigheter kvarstodo äfven med antagande af rörlig accent
vid ordets böjning såsom en förklaringsprincip. Först efter Osthoffs nyligen framstälda tillämpning af Kluges lag om
behandlingen af k2, g2 på germansk botten (Paul-Braune, Beitr. VIII
256 f.) har det, efter min mening, blifvit möjligt att lösa
ifrågavarande lockande gåta.

Innan jag öfvergår till denna undersökning, måste jag först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:15:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1883/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free