- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Første Bind. 1883 /
267

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Undersökning om de germanska, i synnerhet nordiska formerna af adjektivet hög (L. Fr. Leffler)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

267

med några ord belysa ett försök till förklaring af ordet, som
gjorts af Noreen (P.-B., Beitr. VII, 431 f.). Han utgår äfven
från teorin om accentväxling vid ordets böjning; men den tillämpning, han däraf gör till förklaring af ordets skiftande former,
håller ej streck.

Noreen antager grundformerna *háuho- och *hauzó samt
finner denna "alte stammabstufung" bäst bevarad i forngutniskan,
nämligen i formerna nom. sing. mask. haur, fem. hau, neutr. haut,
ack. sing. fem. hauga (felskrifvet i den äldre laghandskriften:
huauga). Intet närmare anföres till dessa formers förklaring ur
grundformerna, hvarför man måste antaga, att Noreen ansett
formerna med hau- (i motsats till dem med haug-) ha utvecklat
sig ur háuho- genom bevarande af diftongen och bortfall af h,
liksom han längre ned förklarar fno. hávan ur *hauan af *hauhan.
Detta antagande åter motiverar han vid förklaringen af fno. här
med uppställandet af den regeln, att kontraktionen af au till d
blott då inträdde, när »auh auslautend oder vor consonant stand",
medan eljest diftongen kvarstod. Denna regel är emellertid
alldeles godtycklig -. oafsedt att slutljudande auh icke blir á,
hvarom längre fram här - och passar allra minst på det fall,
för hvars förklaring Noreen tillgripit den, nämligen nom. sing.
hår. Denna form säges ha uppstått ur *hauhz. Den samnordiska
nominativformen är ju emellertid *hauhaR; och alldeles
godtyckligt blefve ju att antaga, att sammandragningen af auh först
skett efter det man fått *hauhR. Till utvecklingen hauhan -
hauan - havan (sedan genom analogi hávan) känner jag inga
analogier, och den förefaller mig ej sannolik. Den fornnorska
formen hór slutligen förklaras som nybildning efter de kasus,
,,die ein lautgesetzlich entstandenes ó (u-umlaut von á) haben,
z. b. nom. sing. fem. ho (= *hauhu)". Men i dessa fall stod ju
h framför följande vokal och en utveckling auhu - áu - ó(u)
står ju i rak strid mot Noreens nyss uppstälda lag om
kontraktionen af au framför h! - Som man finner, måste detta
förklaringsförsök öfvergifvas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1883/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free