Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Undersökning om de germanska, i synnerhet nordiska formerna af adjektivet hög (L. Fr. Leffler)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
men kotijj (Äao&ö)l är visserligen i den norska så väl som den
isländska homilieboken ytterst allmän, men den kan dock ej
antagas hafva framkallat detta allmänna hö- i sammansatta ord,
särskildt i nom. propria såsom Håkon, HöreJcr. Och äfven
med hänsyn till det enkla hör synes det mig knappt troligt, att de
få formerna med ljudlagsenligt g skulle hafva så tidigt framkallat
en analogisk ombildning af Mr, h$, hatt till hgr, hg, hytt. Vida
enklare och sannolikare synes den förklaringen vara, att i dessa hör, hd,
hött samt hö- i sammansättningar föreligga de ur häuho-
ljudlagsenligt utvecklade formerna. All anledning finnes ju att antaga,
att den samgermanska stamformen håuho- fortlefvat på nordisk
Totten lika väl som i alla de öfriga germanspråken. Men dess
motsvarighet i fno. skall, efter hvad ofvan visats, just vara hö-.
Detta nu af mig gjorda antagande, att hör etc. äro ur
håuho-utvecklade enligt lagen auh - 6(h), styrkes dels däraf, att af
substantivet höjd den, så vidt jag vet, hittils förbisedda,
formen hefi förekommer i no. horn. (s. 126 31, men flst. Ä«S),
hrilken form ännu lefver i norska folkspråket och särskildt
i många ortnamn (enligt Aasen, N"o. ordbog: ,,fl# (el. Hodt),
f. en Forh0ining, H0ide, Bakke paa en Bjergryg; ogsaa
en rundagtig Fjeld-Foss. Gbr.")2, dels däraf, att i no. horn.
superi, hcestr förekommer (hesto luti, ack. pl., s. 21028) 3.
1 I detta ord skulla man nämligen kunna förmoda, att ett hy tidigt
inträngt från den w-omljudna nom» sing. fem. på grund af senare
sammansättningsledens feminina kön.
2 Aasen säger om formen: ,,Ligner G. N. h<zd, men synes ikke ät vsere
det samme."
3 Redan påpekadt af Gislason, Frump. s. 143. Kompar. h0n fins väl oek
i gamla handskrifter; jag kan dock ej anföra bevisställen därför,
Wim-mer, Fno. Forml. § 88 c har ,,hse(r)ri (hceri)". Det af Rydqvist, SSL
II, 431, anförda Ji0ra ur Olof Tryggvasons saga (Krist, 1853) s. 17
bevisar intet, ty ifrågavarande handskrift har 0 och ce om hvart annat (se
Fortale s. XIX).
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
