- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Første Bind. 1883 /
276

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Undersökning om de germanska, i synnerhet nordiska formerna af adjektivet hög (L. Fr. Leffler)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276

riktiga. Af liawa- blef nom. mask. Mr, ntr. hatt och Mwan 1
står för hawan genom analogisk inverkan från nom. (såsom redan
Noreen, a. a., antagit), hvarvid möjligen ett (ur *hauhvan
ljudlagsenligt uppkommet) hövan (se ofvan) kan ha medverkat. Fno.
nomina propria liksom appellativa sammensatta med M- som
första led äro vanliga, men M- synas här i allmänhet vara
yngre än Ad-2; se vidare härom s. 280. Äfven fsve. har i
namn ett Ha-, som är samma ord som det norska och bör på
sam ma sätt förklaras; ex. Hamunder, Hasten m. fl. personnamn3,
jfr nysve. Håtuna (Upland), Håfjäll (== högfjäll; Dalsland enl
Rietz, s. 287). Fda. har ock Hakun, Hasten (Valdemars
Jor-debog) m. fl. Stamformen hawa-, hög, har sålunda äfven
funnits i fsve. och fda.

Hur förhåller sig nu detta hawa- till stamformen hanka-?
Enligt min mening föreligger här samma växling mellan olika
former af ett och samma ord som i
stamformernafawa-och fauha-, hvilka i olika germanspråk föreligga af adjektivet få.
Fno. och fsve. har af detta ord får, far, äldre runspråket faua
för fawa-, got. favai (nom. plur. mask.), ägs. feawe (nom. pl. m.)4,

1 Om förekomsten af former med hav- i fno. se Grislason, Njåla II,
264-5.

3 Ett minne af gammalt hd" i sammansättningar har man kanske i
namnen Hdrr, Odens binamn växlande med Hår, Håvi och Hdlfr, enligt
Gislason a. st. = Håarr och Håalfr (en gång träffas dock ett Hylfr).
Jfr om formerna af hög som första sammansättningsled s. 280 n. 1. här.

3 Jfr. Lundgren, Språkliga intyg om hednisk gudatro i
Sverige s. 38 och Lundgren, Fsve. personnamn s. 8.

4 Ägs. *feaw är utveckladt ur fawa- liksom adj, hreaw af hrawa-, subst.
streaw (i kompositum streawberie, eljest stred) af strawa-, fem. pred
för *preawu (med denna ägs. utveckling af aw ^> eaw jfr
utvecklingen ew - eow i treow, treö, *cneow, cneö\ i båda fallen eaw, eow äro
a, e väl genom (brytning eller snarast) omljud öfvergångna till
ea, eo framför w, och ursprungligen måste därför dessa förbindelser

Jha lydt eawy eow, ej eäw, eow, såsom dock oftast skrifves [till Pauls

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1883/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free