Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Undersökning om de germanska, i synnerhet nordiska formerna af adjektivet hög (L. Fr. Leffler)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
se Heyne, Kleine altsächs. und altniederfränk. Gram. §
51. Stamformen fåuha-, som ligger till grund för de fhty. och
fsa. formerna, har sin regelbundna motsvarighet i lat. paucus.
Det synes nu vara det enda metodiskt riktiga, att hänföra
stamformen fawa- till samma ordbildning, sålunda äfven till en
ursprunglig rotform pouk’\ Ty icke är det sannolikt, att de
olika germanska formerna hänföra sig till två helt olika ord!
För att nu kunna förena de germanska stamformerna fduha- och
fawa-, måste man utgå från en urgermansk växling:
1) fduko- 3) fauzfr2
2) fduhwe- 4) fauwé-,
liknande den, som ofvan antagits för Mg. Men vidare är det
nödvändigt att antaga, att fauwé på samgermansk botten
öfvergått till fawé-, d. v. s. att en samgermansk ljudlag funnits, enligt
hvilken
a) obetonadt auw (eller kanske redan ouw) öfvergått till
aw (respektive OM;) framför följande vokal.
En sådan ljudlags tillvaro finner jag i hög grad sannolik.
Det är ju ganska naturligt, att den tunga förbindelsen auw med
de efter hvarandra följande beslägtade ljuden u och w i
obetonad stafvelse lättats till aw (än naturligare vore, att ouw
lättats till ow, då det ju medför en synnerligen stor
kraftansträngning att i obetonad stafvelse efter hvarandra uttala de 3
beslägtade ljuden o u w). Ja, auwé är väl fonetiskt = auué (u
half-vokal), hvars förenkling till aué är helt naturlig. På likartadt
,sätt måste man ju antaga, att på urgermansk botten
4 Eller är f ah en kontaminationsform mellan fauha- (föha-) och fawa-?
Något håh, thåh fins ej i fsa., men däremot otaliga gånger höh, thöh,
äfvenså en gång flöh; om fråh se s. 279, n. 3. här.
2 Att denna stamform försvunnit ur samtliga germanspråk är visserligen
påfallande; på samma sätt har ju emellertid i fno. stamformen
alldeles försvunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
