Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Undersökning om de germanska, i synnerhet nordiska formerna af adjektivet hög (L. Fr. Leffler)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
T)) obetonadt auw (eller kanske redan ouw) öfvergått
till au (respektive ou) framför följande konsonant.
Här sammansmälta helt naturligt u och w till u. Denna
renare här först formulerade lag ligger ju till grund för von
Bahders1 och Osthoffs2 förklaringar af taumr och draumr
så-<som uppkomna af tau$wmö-, drau$wm6-. De hafva båda
antagit bortfallandet af w efter obetonadt au som en själfklar sak.
Emellertid torda det icke sakna intresse att finna, att denna
Ejudutveckling har sin naturliga motsvarighet i den här nyss
.antagna behandlingen af auw framför vokal.
Ett stöd för mitt antagande, att urgermanskt obetonadt auw
blifvit aw, kan man måhända finna, om man med Kluge* anta-
s Die Verbalabstracta in den germanischen sprachen, Halle
1880, s. 133, 134
-* P.-B., Beitr. VIII, 276-7.
.* Frestande vore att med tillhjälp af denna lag förklara det fno. verbet
heyja, M6a, äldre *haujan, *havidÖ såsom stående för ^hau^wjan,
*hau(?)widö och afledt af stamformen hau(^)wé-; det skulle då
egentligen betyda göra hög, hvarefter betydelseutvecklingen blefve göra
fullständig, sätta i ordning, bringa till stånd (jämföras kan
i någon mån betydelseutvecklingen af fylla, hvarjämte han erinras
därom, att heyja på ett ställe i Snorre-Eddan [se Egilsson, s. 334] står
synonymt och omväxlande med auJca, fylla), - Troligen kunna andra
-ord hänföras under nu angifna lag, men jag kan för tillfället ej anföra
några flere säkra och af antagliga etymologier stödda exempel än de
två ofvan anförda. Fno. /rar, /ror har i fsa. båda formerne fråh och
frö (n. pl. fråha 2 g. i Gott., fräh-möd och frö-mod fl. g.), hvilket kunde
häntyda på dubbla stamformer frauha- och frawa-\ men fråh är
kanske analogibildning efter f åh (dunkelt är förhållandet med fsa. fröho,
fröio, fråho, m. herre). I mhty. framträder fröh först sent och är där
tydligen oorganiskt (fhty» har aldrig h). Osäkert är det, om till det
germanska hrawa-, fno. hrär, funnits en sidoform hräuho-, som skulle
återspeglas i tyska ro/&, mhty. röch (redan från 1100-talet enligt Lexer).
– Fsve. lo(i) och fno. låfi, nynorska dialekter låve och lave, sve. lafve
skulle kunna sammanföras genom antagande af dubbla stamformer
Muhan- och la(u)wén- (låfi vore då kontaminationsform med hänsyn.
*till å)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
