Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Undersökning om de germanska, i synnerhet nordiska formerna af adjektivet hög (L. Fr. Leffler)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
båda företeelser, i synnerhet som någon särskild orsak måste*
finnas till det allmänna försvinnandet af formerna med Ao-. Det
synas nu icke osannolikt, att förklaringen till ifrågavarande
företeelse ligger däruti, att det af (au >.) ao framför h uppkomna
ö-ljudet legat nära intill det af å genom w-omljud uppkomna (J1,
ja kanske varit därmed identiskt, således varit långt å-ljud, ej
slutet ö-ljud. Däremot kan ej invändas, att J5o (dock) har samma
ljud, som det allmänna isl. 62, ty så är ju ock förhållandet
med nött, spönn m. fl. (d. v. s. Q har här öfvergått till o).
De hittils förklarade formerna fno. Mr, hör, fsve. Aa-, fda.
komp. Aör(r)e och fsve. superi. Mster utgå, som vi sett, från
stamformerna JiduJio- (möjligen håuhive-} och hawé-. Den
återstående urgernianska stamformen hau^ct- åter föreligger i det
allmänna fsve. och fda. högher, hvaraf komp. höghre, superi, fsve.
högster, fda. höghcest, nysve. Mg3, nyda. hm. Huruvida åter
1 Det tyska af au uppkomna o i roth, hoch etc. ligger ju ock nära vårt
å-ljud. I älfdalskan, som har å för au, ligger detta ljud enligt
Noreen mellan svenskt å och o.
2 Möjligen kunde nysve. ändå, fsve. aen po, häntyda på ett £/-ljud i fsve.
fö. Jfr dock KocJc, Nord. Tidskr. f. Filologi, N. B., III, 241.
3 Jfr älfdalska dg (jfr n. l ofvan; komp. och superi, öger, ögest med
öppet ö måste, enligt benäget meddelande från Doc. Noreen, vara
lånade från riksspråket eller ha ungt analogiskt omljud),
Venjansmå-lets hög (öppet ö) med ö lånadt från komp. och superi., orsamålets
eg, som närmast förutsätter hög - alt enligt Doc. Noreen, hvars
ljudbeteckning jag dock ej återgifvit -, norrländska haug (Rietz),
nylands- och närpesmålens hög, komp. höger, superi, högst,
rågömålets Heger, Jiega, hegt (nom. sg. mask, fem., ntr.) hegir,
heger, heg (nom. pl. mask., fem., ntr.: e = ö af ce, au, ey) - enligt
Freudenthals monografier öfver anförda mål -, ormsö- och
nukkö-målets hauan (uppenbarligen för haugan enligt allmän ljudlag), neutr.
höfft i nukkömålet (för *hökJct, för *haukt enligt målets ljudlagar),
komp. hegra, superi, hegst (e = ö af au, ey, ce; äfven = ce-, se
Ven-delis monografi), m fl. nysvenska dialektformer, alla utgående från
grundformen hau^ö-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
