Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Undersökning om de germanska, i synnerhet nordiska formerna af adjektivet hög (L. Fr. Leffler)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
denna stamform hau$Q- funnits och sen gammalt fortlefrat i
norska munarter, är mer tvifvelaktigt. Den allmännaste nynorska
dialektformen af ordet är hög (endast undantagsvis träffas håg,
höyg), komp. högre, superi, högst (undantagsvis h&gre, hagst, hast).
Det är nu i hög grad öfverraskande att finna dessa former hög,
högre, högst vara de allmänna och äfven i de forntrognaste
norska munarterna förekommande formerna, öfverraskande dels
därför, att i fno. intet spår finnes af en stamform med g, dels
därför att, om man i dessa former hade en norsk lemning af
stamformen hau$6-, denna bort heta ej hög, utan hang i alla de
norska munarter, som behållit au (jfr norrländska haug, se s. 281 not 3).
På lån från danska skriftspråket har man svårt att tänka, då
öfvergången från hög till hei där är mycket gammal. Jag vågar,
utan närmare kännedom om de norska munarternas ljudlagar, ej
föreslå någon förklaring af den egendomliga företeelsen.
Möjligen är emellertid förklaringen den samma, som för motsvarande
företeelse i färöiskan nedan föreslås. De nynorska formerna håg,
hagre, hagst (från Ssetersdalen och öfra Telemarken) äro
intressanta exempel på kontamination mellan formerna hår, harre, hast
(denna sistnämda form lefver kvar i Nordhordland) och de
allmänna hög} högre, högst (jfr substantivet h&gd i Ssetersdalen för
det eljest allmänna högd, samt h&dd i Nordhordland). Man har
häri ett alldeles obestridligt exempel på, huru utjämning spelat
med vid detta ords utvecklingshistoria i Norden. I färöiskan
finnas jämte håur (nybildning för hår), hatt, komp. harri, superi.
hastur äfven formerna hogur, högt, hagri, haegstur .l Man kunde här
tänka på följande utveckling. Jämte hår (och h$r) har funnits haugr,
,som i fsve. Af komp. och superi, hafva hoerri och haerri, hoestr
och haestr funnits. Genom inverkan från hoerri, hoestr har haugr
ombildats till hcegr (nu skrifvet h&gur, liksom & allmänt brukas
för 03). Sedan hafva hoerri, hoestr försvunnit och haerri, hcestr
Enligt Hammer-shaimb i Annaler f. nord. Oldk. 1854 s. 294, 297.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
