Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Undersökning om de germanska, i synnerhet nordiska formerna af adjektivet hög (L. Fr. Leffler)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
språken : ägs. ruh, gen. rmves och w i öfriga cas. obl.1, medeleng.
ruh, rugh, ru, ron, ru$, Chaucer rough, rogh, row, nyeng. rough,
(men uttaladt röff, väl utveckladt af formen ruw?\
medelnederländska ru (Oudemans), nyholländska ruig och ruw, lågtyska
ruug (Brem. Wb.) och ru2 - af det senare är väl danska ru.
lånadt -, nyfrisiska (wangerogska) ruch*, fhty. ruh, mhty. ruch,
ruwe, ru (Lexer), nhty. rauk. Ordets rot är väl rø/P; jfr litau.
raukas, veck, skrynkla, och verbet rufcti (jfr Skeat, An e ty m o-
-logical dictionary of the english language, s. 517).
Tillägg vid tryckningen. Till s. 275. Det är väl det
sannolikaste, att fno. hövan o. d. former med -öv- hafva utvecklats ur
*hauhwan af stamformen háuhwe- (och sålunda ej äro
kompromissformer mellan hoan och *hawan, såsom jag alternativt
föreslagit), då dessa former med -öv- äro de älst förekommande.
Utom i Eluc. träffas hgva (ack. plur.) i God. Arnm. 677, 4to
(Nord. Tidskr. f. Philologi II, 301). I åtskilliga mer och mindre
gamla kväden träffas former af adj. hör, hår, hvilka i
handskrifterna återgifvas med hav-, men möjligen älst lydt hov-, då denna
senare form fordras för halfassonansens åstadkommande. Så är
förhållandet med de af Gislason, Njála II, 264-5 anförda udda
verslinjerna
Sva f råk hitt at håva
(Hallfreðr Vandræðaskáld, Oláfsdrápa v. 3 *, Wisén, Carmina
nor-ræna s. 34),
Så vas hjgrr ens håva
(Geisli v. 44 5, Wisén s. 59),
1 Sievers, ägs, Gram. s. 103, 37, anser, att här ,,ist ein w entwickelt"
d. v. s, senare inskjutet mellan vokalerna efter bortfallet h Detta
förefaller ej sannolikt, särskildt i betraktande af de öfriga
germanspråkens här ofvan anförda former med w.
2 Enligt Danneil, Wörterb. d. altmärk.-plattd. Mundart.
3 Fries. Archiv I, 101 (men re, rå; jfr ofvan s. 277 n. 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
