Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Om norröna medialformer paa -umk i första personen singularis (Theodor Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
e, i, till u (d) framför ett m. Så motsvaras t. ex. fsv. sum, num, af
norr. sem, nema o. s. v. Man skulle därför ock i detta fall kunna
antaga, att t. ex. ett *folemk genom analogi blifvit folumk. För
öfrigt bör erinras, att bland de föga talrika verben i denna klass
finnas ytterst få, hvilkas betydelse medgifver någon bildning af en
reflexivform.
Med afseende på de svaga verb, hvilkas stammar sluta på -jar
har helt visst hos dem, samtidigt med alla ofvan uppräknade
singu-larformer på -a, funnits äldre former i 1. sing. præs., slutande på -u.
Till got. domja, vasja har sålunda svarat ett norrönt *domju, *domur
*verju, hvaraf sedermera dcemi, ver utvecklat sig. Att Skandiska
språken haft dylika former på -w, bestyrkes äfven af motsvarande
bildningar i fornhögtyskan och fornsaxiskan. Enahanda orsaker
föranleda äfven nödvändigt till det antagandet, att norrönans starka
verb i 1. sing. præs. ind. act. en gång haft formerna *bindu, *fgru,
*bj<fåu o. s. v. i stället för bind, fer, by§. Till dessa äldre
activ-former *dcemu, *fgru, *bjfåu o. dyl. erhöll man genom suffigering af
mk fullt regelbundna singulara reflexivformer dcemumk, fgrumk,
bjoð-umk o. s. v. I dessa fall förutsätter reflexivet äldre activformer
än de i fornskrifterna förekommande. Wimmer har visserligen (anf.
st. sid. 188) anmärkt det otillfredsställanda i en sådan förklaring,
som gör reflexivformerna delvis äldre, delvis yngre än motsvarande
brukliga activformer; men denna anmärkning torde förlora sin
betydelse, då ingen grund lärer finnas, hvarför icke någon eller några
activformer skulle kunna förändra skepnad äfven efter
reflexivfor-mens tillkomst. Det synes för öfrigt, äfven af andra skäl, högst
antagligt, att dylika former som domi, ver, fer, by§ just äro de
yngsta af norrönans verbalbildningar. Dock har reflexivformen
säkerligen ej uppkommit förr än activformerna i ändelsen erhållit kort -ÖL
En reflexivbildning, samtidig med guldhornets tawido, skulle i våra
äldsta handskrifter snarare tecknats med ändelsen -ámk, än med
-umk, då vocalens längd antagligen skulle hafva bibehållit sig lättare
i medium än i activum.
De enda återstående reflexivformer, hvilkas tillkomst ej i det
ofvan anförda blifvit förklarad, utgöras af 1. sing. præteritum ind,
af de starka verben. Dessa former äro yngre än de redan omtalade
och hafva blifvit danade i analogi med de andra. Då imellertid alla
de ofvan uppräknade reflexiva præsens- och conjunctrvformerna i 1.
sing., ehuru bildade med singularstam, genom antydda orsaker
erhållit utseende af att innefatta pluralstam, är det lätt begripligt, att
man för de starka 1. sing. præt. ind. danade sådana
analogibildnin-gar, som gáfumk, kvåmumk, bundumk o. s. v., och det skulle
snarare väckt förvåning, om dylika bildningar saknats. Dessa
analogibildningar utgöra för öfrigt ett jemförelsesvis litet färrtal, i
förhållande till det stora flertalet af regelbundet utvecklade former. Och
äfven om man ville lägga sådana præsensformer som domumk^ verj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
