- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Andet Bind. 1885 /
113

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emendationer och ordförklaringar til `Gamla ordspråk' och andra fornsvenska skrifter (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

citerade. I den förra lagen läses nämligen: kombær ox oc cember.
æller klceppir klokko. böte fre markær. Schlyter öfversätter:
"om klockans kläpp användes", men anser sig behöfva anmärka,
att klæppir klokko är = klokko klæppir. Ordens ordning är också
ganska påfallande, och härtill kommer äfven att användningen
af -ir = isl. -r i klæppir är mindre normal för Bjärköarätten,
åtminstone då icke näst föregående stafvelse har i; vanligen
brukar denna hskr. -ær eller -er = isl. -r. Uppfattar man klæppir
såsom 3 sg. pr. af verbet klæppa, impersonellt användt, undgås
dessa svårigheter, och orden betyda "klämtar man med klocka".
Denna öfversättning stämmer väl öfverens med flera handskrifter
till Stadslagen, där det på motsvarande ställe heter klemptir i
klokko, klämtas klokko, klæmtis kloJcko, klcemptar klokko eller, såsom
nämndt, klukka klæppis (se de af Schlyter anförda varianterna).
Emot denna öfversättning talar den af Schlyter till grund för
texten lagda kodex af Stadslagen (dess ordalydelse anförd ofvan),
där det tyckes vara nödvändigt att öfversatta "klockas kläpp",
så vida icke möjligen orden eller klæppir klokko och ella aarop
blifvit omkastade.

Hwggær man fingær hanz swa at han krumpnær in a lowæ.
æller ständer lijjstarkær böte - - (Bjärköarätten 14 § 1). Som
gen. af subst. hand kan hanz icke uppfattas, då denna heter
handar, och gen. af prom. han kan det ej häller vara, då intet
ord finnes på hvilket en dylik skulle kunna syfta [till det sex (6)
rader ofvanför stående manz i Hwar sum huggær manz fumliny
af kan det tydligen icke hänföras]. Genom att läsa manz i st.
f. hanz får man fullt tillfredsställande mening. Manz är det ord,
som man väntar på detta ställe, ty äfven annars brukas mafer
i samma flock vid namnet på kroppsdelen, för att utmärka den
person som skada tillfogas, t. ex. Wærjær manz baßin öghum

(f. öghuri)–––-, Hwar sum stingcer vt annat öghæ a manni–––-,

Hwar sum hug g ær manz Jjumling af–––-, Siar man vr manni

twå - - tender–––-, Siar man kinben sundær a manni - -,

.Siar man vif ben sundær a manni - -, Siar maþær man o. s. v.

Arkiv for nordisk Pilologi. II. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:16:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1885/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free