Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några grammatiska och lexikaliska anmärkningar till Gunno (Eurelii) Dahlstjernas Kungaskald (F. V. Norelius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
är [säger Dahlstjerna] bedraga och narra med ordom,
dial vestgöt"; jfr Eietz s. 254.
Hijsnad m. hisnande, bäfvan.
Hunde-kiäxa f. hundkäx, hundkäxa (Anthriscus).
Hwas-sarff2 m. vassarv, Stellaria media; jfr Eietz s. 558, 799.
Mia: Uhr håla (ihåliga; isl. holr, no. hol) Berget.
Hällt3 n. pl. skogsbackar, hult (fsv. hult, kolt).
Hälse-drickar m. pl. hälsodrycker.
"Högballe* [det ewiga Högballe] kalla daalbönderna den
lustigaste tijden om åhret någre wekor förr och någre effter
Som-mar-soolståndet..." Jfr Eietz s. 260, Aasen s. 272.
1 "Thetta ordet brukes ock i Dalarna" yttrar Svedberg i sin Schibboleth
(1716) s. 339; jfr ock Peder Swarts krönika (1561) s. 7 och Sahlstedts
ordbok.
2 Svenska munarter ha arv(é), narv(e) [antagligen genom orätt
uppdelning af vattenarv] och sarv(e) i samma betydelse.
3 Enligt Lignell (a. arb. sid. 105) betyder holt [med öppet o som i offer]
"hög, tat skog".
4 L. Hesselgren, Dissert. acad. de Dalia (1718) upptar i sin ordlista
(s. 65) med hänvisning till Dahlstjerna "Högbaie [med ett 1] tempus
ánni jucundissimum ante & post solstitium æstivum..." Sveno
Ull-grund, "Wermelandus", yttrar om samma ord i sin akad. afh. "de
dia-lectis lingvæ svio-gothicæ" (1758): "Alteram vocem (s. 5), cujus
illu-strationem a plebejo sermone petere potuisset Hadorphius, est hafall,
qua quidem recte certum ánni tempus denotari, docet: id vero
erro-neum est, quod habet glossa ejus marginalis, eo nempe indicari
sene-scentem autumnum, quum gramen jam flaccescere incipit, quasi a falna
flacceo. Me vero, nisi ruricolæ mei fefellerunt, hofvill, hofvall &
hog-ball id tempus designat, quod inter fænisecium & solstitium æstivum
medium est, quum nempe fænum (hæ, ho, Angl. hoy) falce resectum
cadit", samt tillägger därefter i en not: "In Dalia invenio hane vocem
significatum habere latiorem, & includere totum illud tempus, quod
medium ver ad usque solstitium æstivum complectitur". Hos Lignell
anföres (s. 105) formen "Hobalie, då solen sommartiden är högst på
himmelen". - Ordets ursprung betecknas af Kietz och Aasen såsom
ovisst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
