Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
got. frins och isl. frjá, som vore ett got. *£rijans) tre. - Jfr
härmed det i Sn. E. anförda exemplet på nasalvokal i samma
fall, nämligen i’ (got. in) i. I just detta enda ord har
emellertid älfdalsmålet nu förlorat nasaleringen, och detta utan tvifvel
i följd däraf, att ordet så ytterst ofta, ja väl oftast, förekom
obetonadt och sålunda erhöll kort vokal.l
b) fore s (jfr. Altisl. gramm. § 220, l och § 105, 2): gås
(öppet å; t. gans) gås, pl. ge*ser gäss, a’s (öppet å\ got. ans).
I fiå.s (slutet å) ladugård, la’s (öppet å) lås och r e’sa stenröse är
den ursprungliga tillvaron af en nasal mindre ögonskenlig,
hvarför jag måste här något uppehålla mig vid dessa ords etymologi.
Fiås - hos hvilket nasalitetens ålderdomlighet är höjd öfver
hvarje tvifvel, enär äfven Orsamålet har fio’s och de hos Rietz
anförda norrländska formerna fongsy fångs, föngs väl tyda på
gammal nasalvokal - måste (på grund af sitt slutna å-ljud) i
isl. motsvaras af ett *fjfs. Därjämte finnes i en varietet af
älfdalsmålet en form fiwe’s, som regelbundet motsvarar det isl.
fjó’s. Ändtligen förekommer i en varietet af Moramålet formen
fiås (öppet å), hvilken representerar isl. *fjás (jfr den enligt
Rietz i Norrland förekommande formen f j as). Alt detta visar
på det otvetydigaste, att den gängse uppfattningen af isl. fjös
såsom varande uppkommet af *fé-Ms är orimlig. Denna
etymologi förbjudes på det bestämdaste af vokalens nasalitet och af
dess kvalitet $, á. Alla dessa omständigheter hänvisa på en
ursprunglig böjning: isl. *fj$s, gen. *fjá’sar (om ordets genus se
nedan), äldre *fé-hy’s, gen. *fé-há’sa,R. Den senare
sammansättningsleden har altså ingenting med hus att göra, utan är
tyd-(got. so) efter en gång befintliga nominativer blind(u), *saJcu (sgJc)
o. d.; fsv. nom. n. tu för *tva (got. twå, isl. sällan två) efter blind(u),
*sppJcu (sppk) o. d. - Jag förmodar, att isl. har bevarat den äldre
formen *to’ uti sammansättningen tottogo (þorkelsson, Supplement II),
tuttugu (med tt och vokalförkortning såsom i prettán), som icke gärna
kan vara ljudlagsenligt utvecklad ur *tvá-tugu. Kanske sprides
härifrån också ljus öfver det besynnerliga tolf (got. twalif)?
1. Jfr not l å förra sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
