Print (PDF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
som naturligt ställer sig såsom en sekundär bildning vid sidan
af isl. hraun klipptrakt, lavafält. Däremot står sålunda vårt
Arkiv II, 213) eller mera sällan ex (se t. ex. Bugges Eddaupplaga
s. VIII, Egilssons och Vigfussons lexika) efter synkoperade kasus
såsom t. ex. gen. sg. exar (urnord. *aksioR; jfr gr. ag-t-vy). Ordet är
en utbildning med -t af en ursprunglig es-stam. Dylika ägde redan
indoeuropeiskt jämte suffixformen -es (urgerm. -iz) och dess
regelbundna parallell -os (urgerm. -oz) äfven - med ett ännu icke
nöjaktigt förklaradt "afljud" (se min Altisl. gramm. § 171, anm. 1) - en
tredje form us (urgerm. –wø; jfr sanskritiska dubletter sådana som
tapas: tapus, caJcshas: c.aksJius och gr. i&og: got. sidus). Häraf samt
af den ursprungliga konsonantstams-flexionen finnas spår hos detta
ord, icke blott i fht. acchus (dat. pl. accheson, se Paul, Beitr. VI, 188),
utan äfven i det jämförelsevis sällsynta isl. gx (t. ex. i Ágrip), ax
(Agrip 3 gånger, s. Dahlerups upplaga, s. IX; ursprunglig böjning
t. ex. gen. pl. axa, dat. pl. gxom), fsv. oxæ byrpi (i Vgl. I) och no.
diall. oks (se Aasen). - Denna sufíixvaxling löser äfven svårigheterna
vid den mångskiftande vokalen i isl. yrr, pr, ørr, ør, sällan er (se
Vigfusson), fd. ar, ärr, fsv. ar, ärr, ær, fryksdalsmålet ær (lång vokal).
Den af Söderberg (Forngutn. ljudl., s. 13, not 3) föreslagna
grundformen *erus är omöjlig på grund af formerna $r(r), ar(r) och det finska
lånordet arpi, gen. arven (Thomsen, Einfluss d. germ. spr., s. 78 och
131). Allting tyder i stället på en grundform *arwes (aru -f- suff. es
eller ar + suif. wes), urgerm. *arwiz, hvaraf isl. ørr och (från de
synkoperade kasus) sv. ärr (isl. *err). Biformen arus (så i sanskrit),
urgerm. *aruz, som förhåller sig till *arwiz liksom det ofvan
behandlade *aqs (gr. å£-i\>rj) till *aqiz (got. aqiz-i), ger isl. grr och (från de
synk. käs.) fsv. fd. ärr. Formerna med enkelt r äro att förklara på
följande sätt. De urgerm. neutrala nominativerna på -iz, -uz (t. ex,
*sidiz, *seduz\ *sigiz, *sehuz; *arwiz, *aruz) voro så afvikande från de
vanliga neutrala nominativerna, att man dels på grund af ändelsen
ändrade ordens genus (t. ex. got. sidus, isl. siðr, sigr, nyJcr mask.),
dels på grund af ordens genus ändrade ändelsen efter neutrala
w-stammar såsom *fehu och ^-stammar såsom *mari (got» mari-saiws,
fht. mere n. och m., fsv. mær, mar n., lat. mare-, ur en ursprunglig
i- eller ^s-stamsflexion förklarar jag också sådana dubletter
som isl. flet: fsv. flat (flæt), isl. fyl: fsv. föl (fyl), isl. lcyn:
allz-Jconar, fsv. annars-Jcons, isl. ta: fsv. tæ (ta) m. fl., där den oomljudda
vokalen icke är begriplig under antagande af ursprunglig ja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
