- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tredie Bind. 1886 /
15

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

ros väl icke - såsom Bugge, Eökstenen s. 100 förmodar och
jag själf ännu i Altisl. gramm. § 263, 3 antagit - i något
närmare sammanhang med rör i "rå och rör", isl. hrøyr,
Kärubostenens hraur (icke hrauR!).

Däremot saknas nasalering uti uess (got. unsis) oss, emedan
vokalen tidigt förkortats vid ordets användning i obetonad ställning.

c) fore r (jfr Altisl. gramm. § 220, l och § 105, 2): wer
(i Asen Mrø-r; äfven Orsa nasaleradt: O’rn; got. uns ar) vår
(pron.), tu’6’sdag1 (t. donnerstag). Jfr härmed Sn.-Eddans
exempel på nasalering i samma fall: 6’rar nom. pl. f. våra. -
Däremot saknas nasalering i det äfven för öfrigt oregelbundna
lierte (jfr. isl. lérept af Un-ript, s. Altisl. gramm. § 77, anm. 4),
som kanske kan vara lånadt från någon annan dialekt, samt i
tuerbäld åskvigg, där man väntar sig nasalvokal lika väl som i
tu’6’sdag1. Kanske har tuerbäld en gång haft hufvud aks enten
på andra stafvelsen och på grund däraf förlorat nasaleringen i
den första.

Då n urnordiskt bortfallit (med vokalförlängning) äfven fore
?, så skulle man vänta sig nasalvokal äfven i målets form för
namnet "Olof" (se Altisl. gramm. § 105, 2), som emellertid
heter Ulåv (kort u, öppet å; i öfverensstämmelse härmed bör
Sv. Landsm. IV, 2, s. 138 rättas), oregelbundet både genom
vokalkvaliteten u2 (jfr Fårömålets Eula, som förutsätter fsv,

stam). Denna senare utveckling föreligger t. ex. i isl. sig n. (jämte
sigr m.), got. sihu (jfr nordiskt *segu, brutet till sjugu - jfr Altisl.
gramm. § 85, anm. 2 - i SjugurÖr = Sigurðr, isl. sjgt (*setu, jfr setr,
gr. ££?oc, lat. sedes), fsv. hat (isl. hatr) o. a. (t. ex. de af Kluge,
Anglia Y, Anz. s. 85, framdragna gamla ^-stammarna isl. flesJc, grand,
hjalt, hrá); så ock i er (*arwi) och gr (*aru). En nära släkting till
vårt *ärwiz, *arus (aru + es, s) vill jag finna i t. narbe, fht. narwa,
som jag vill upplöse: n-aru -f- suif. ö; i fråga om det uddljudande n
jfr. förhållandet mellan isl. nema, got. niman o. s, v. å ena sidan och
å den andra lat. emo, fir. e m, si. ima.

1 Här kan nasaliteten bero på analogi från u’e’sdag onsdag.

2 Se härom nedan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1886/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free